Sparad i Cancer, Kroppen

Minnen…

Annonser
Sparad i Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Kroppen

Efter ”C” är allt som känns… normalt

Det stör mig fortfarande, att ingen tog mig på allvar när jag beskrev mina symptom efter behandlingen. Att jag bara fick höra att det är sånt man får räkna med efter behandling. Att det kan ta år för kroppen att återgå.

Ja, jag kan acceptera att det tar tid men inte att inte bli trodd. Att bli avfärdad trots att jag känner min kropp bäst.

Det handlar ju inte om att vilja vara sjukskriven heller för om jag jobbat mig igenom mina cancerbehandlingar utan att vara sjukskriven så handlar det inte om att jag vill vara på stranden nu. Jag är helt arbetsförmögen även om jag inte orkar ha någon fritid men jobba orkar jag…

På tal om det kan jag säga att min värk i lederna är helt borta efter 1 månad på Levaxin… Tänker på det varje gång jag hasar ner från kontorsstolen att jag gick med svår ledvärk så lång tid i onödan. Kunde ingen ha tagit ett enkelt prov efter behandlingarna? Och tröttheten… den trötthet jag knappt upplevde under min cyto som slog till några månader efteråt och vikten… att jag åt 1200 kcal/dag och bara ökade och ökade i vikt. ”Helt normalt”. Helt normalt att öka 10 kilo på 3 månader på när man äter kalorireducerat och att rör på sig. Normalt???

NÄ DET ÄR INTE NORMALT!

Är det normalt att få bekosta sina prover själv för att kunna påvisa sjukdom? Är det normalt?

Jag är arg. Det är normalt det med.

Och det är helt normalt att svensk sjukvård suger fet yllestrumpa.

Sparad i Okategoriserade

Sköldkörteln och vitt vin

…min kontaktsköterska ringde medan jag drack vin med två andra BC-tjejer som jag träffade på Mösseberg. Datortomografin visar inget konstigt på sköldskörteln. Bra. Frågan är varför jag har svårt att andas? Är jag typ inbillningssjuk?

Mina värden hade dock blivit sämre efter en månad med Levaxin.  Nu låg mitt TSH på 59 istället för 49 (typ nästan 20 gånger högre än ett acceptabelt värde…) men mitt T4 hade ökat något (från 3.3 till 6.3) vilket är bra. Läkaren skulle ringa endokrinkonsulten på KS imorgon.

Jajajaja, inte undra på att jag inte blir så mycket piggare. Min sköldkörtel latar sig för fullt och vill inte jobba som den ska.

Men… notera att det inte är helt ovanligt efter bröstcancer, att sköldkörteln börjar krångla så håll koll på era värden! Symptomen är som sagt var samma som biverkningarna från antihormonerna och även om inte mina värden blivit bättre kan jag säga att stelheten jag haft i benen nästan försvunnit helt sedan jag började med Levaxin.

What were the results of the study?
Almost 1 in 4 women with breast cancer reported having a thyroid problem as compared to 1 in 10 in the general population. Hypothyroidism was the most common thyroid problem in these women and two out of three hypothyroid women were diagnosed with their hypothyroidism after being treated for breast cancer. There was a slight increase in hypothyroidism in patients treated with radiation therapy.

….

//What are the implications of this study?
This study suggests that women with breast cancer should have thyroid tests checked and be evaluated for hypothyroidism periodically after their treatment

https://www.thyroid.org/patient-thyroid-information/ct-for-patients/vol-2-issue-1/vol-2-issue-1-p-6/

Bortsett från det var det trevligt att ta ett glas vin på en solig gatuservering i stan med två av de tjejer jag mötte i Mösseberg. Det känns som en evighet sedan jag var där. Lockigt hår hade vi alla tre och ingen av oss har haft lockar förr 😀

Nu måste jag sova. Blev ingen eftermiddagssömn eftersom jag hade  trevligt istället och nu känns det i kroppen.

 

Sparad i Biverkningar, Kroppen

Lymfödem

Det ringde en annan fysioterapeut till mig igår eftersom den jag går hos var på semester. Hon frågade om jag ville komma in så att någon tittar på den men det ville jag inte. Jag vill mest ha en till armstrumpa att byta med och att få byta lite ord kring lymfödemet.

Jag fick reda på att flygresor kan göra att det svullnar upp igen och att värmen troligtvis är en bov i dramat och att det kan gå ner om några veckor. Så jag beslutade mig för att avvakta.

Tur att jag iallafall hade strumpan på när jag flög!  Snart får jag väl ha en helkroppsstrumpa vid flygning…

Jag försöker komma ihåg att göra lite övningar (vid datorn på jobbet) för mitt lymfsystem

Sparad i Tillskott

Hur har du det med ditt D-vitamin?

Jag kollade mitt D-vitamin förra året och tänkte att jag nog låg bra med tanke på mina Asiensemestrar och att jag jobbat ute en del om sommaren. Det gjorde jag inte. Jag låg i underkant av det ”gamla” referensvärdet och inte i den ”nyare” som man numera rekommenderar

Gränsvärdet för 25(OH)D är idag 50 nmol/L (20 ng/ml)enligt IOM och 75 nmol/L (30 ng/ml) enligt andra

Så jag köpte D-vitamin, mycket starkare än de man köper på Apoteket. Så pass starka att man på burken har varit tvungen att skriva att de ska tas 5 gånger i veckan och inte 7. Tabletterna är på  5000 IE / 125 µg

Så varför ska man ens tänka på det? Och på en sida där jag skrivit om min bröstcancer?

https://www.dietdoctor.com/se/d-vitamin#studier-cancer

https://www.dietdoctor.com/se/d-vitamin

Så efter 18 månader med 25000 IE/ veckan (utom tre veckor förra året när jag var i Asien) så lyckades jag kravla mig upp till 74 nmol/L. Vilken fortfarande räknas som strax över lättare brist.

Notera att den D-vitamin man köper på Apoteket är mycket svagare. Kanske att det D-vitamin jag köper har ett sämre upptag så att det inte gett så stor skillnad? Tillskott är en djungel… men bara så ni vet så kan det vara bra att hålla koll på D-vitaminnivåerna. Den lilla sol vi får här räcker inte långt.

 

Sparad i Jävla skit, Kroppen

Armstrumpa på…

img_20180703_11063962149730.jpg

Min arm gillade inte alls att åka på semester till värmen. T.o.m jag kan se hur den svullnat och det pirrar och bultar i armen. Skit oxå.

Nu får armstrumpan sitta på dygnet runt – utan de dagar när jag tvättar den. Det är bara den här modellen som fungerar för den jag fick först sitter för hårt.

Kontaktade min fysioterapeut via Vårdguiden. På tal om Vårdguiden så tycker jag att det är ett omständligt sätt att kontakta vårdgivare på. Först måste jag veta vad mottagningen heter – HUR ska jag veta det när fysioterapeuten alltid ringt mig från dolt nummer??? – och sedan skriva precis rätt namn på mottagningen för att söka efter den och sedan fylla i ett formulär och nu hoppas att det var rätt ställe och att någon hör av sig. Tur att jag är frisk och har tid på jobbet…

Sparad i Efter C

Efter C

img_20180701_12024454481454.png

Jag trodde lite naivt att jag skulle bli bra efter alla behandlingar, det har jag skrivit om förr, och varför skulle jag inte tro det med tanke på att jag mådde hyfsat bra genom cellgiftsbehandlingar och strålning? Jag hade fel för det är nu kroppen rasar.

Det är nu jag känner mig sliten och gammal och trött – är det det här som är cancerbaksmällan? Jag trodde att det handlade mer om att må dåligt psykiskt inte att må dåligt fysiskt. Rent psykiskt mår jag utmärkt. Att ha haft cancer upptar inte mina tankar på ett stressat och negativt sätt även om jag vet att just den hormonella cancern är en djävul på att hitta nya vägar tillbaka. Det får isåfall bli ett senare problem. Jag tänker inte ägna tid åt problem som ännu inte finns.

Jag är dödstrött mest hela tiden trots att jag sover bra om nätterna. Jag är dödstrött och överviktig. Jag är dödstrött, överviktig och svullen i armhålan där jag opererades för knappa 10 månader sedan. Det var jag inte tidigare. Jag var inte så trött heller. Mest första veckan jag strålades.

Om jag är frisk nu? Jag blir aldrig ”frisk” igen. Så är det ju. Finns inget ”efter 5 år utan återfall är du frisk” för hormonell cancer kan komma tillbaka när som helst i livet. Min risk är för alltid större än andras nu. Men jag trodde att jag skulle känna mig friskare än jag gör för det gjorde jag ett tag. Kände mig frisk och stark.

Kanske är det hypotyreosen (bara det som saknades va?) som ger nya symptom för Tamoxifenet som jag var rädd för har inte påverkat mig så mycket efter att jag ätit dem i snart 4 månader.

Läste igår om en känsla jag känner igen så väl

https://minofrivilligakamp.wordpress.com/2018/06/30/ensam-ar-inte-stark/

Just stycket ”Att allt plötsligt är så ytligt och att ingen, faktiskt ingen har en aning om hur det känns när ens fötter slås undan för en stund. Och vad som är viktigt och värt något när ens liv är hotat”

Det är väl det mest märkbara rent psykiskt, att jag inte mäktar med att lyssna på människors ytliga gnäll. LEV för fan. LEV! Jag blir trött i huvudet på jobbet av att lyssna på ilandsproblem samtidigt som jag förstår att andras problem kanske är viktiga för dem… men jag bryr mig inte så mycket längre. Det känns inte. Dumheter, missunnsamhet och småaktighet roar mig inte eller det var milt uttryckt – jag står knappt ut när jag måste lyssna på dravel!

Jag vill orka göra saker, jag vill resa, lära mig nya saker, prata med en ny katt (som förstår mig hahahaha), träffa nya människor, orka träna, vara piggare – leva. Bara leva. Och uppleva.