Utvalda
Publicerad i Efter C

”Människor kan bli rädda”

Det här inlägget kommer att ligga överst i bloggen och nya inlägg hamna under

Min onkolog tittade lite på mig när jag, utan att tänka på det, nämnde cancerbloggen ”det finns människor som kan bli rädda så det gäller att tänka på vad man skriver”

Tvärtemot min vana att agera på alla känslor omedelbart så svalde jag och log lite krystat och sa att min blogg är inte skriven för att skrämma människor utan för att berätta min historia rakt upp och ner. Kanske hjälper det någon? Kanske inte.

Jag vet själv att jag plöjde genom nätet efter kvinnors berättelser om bröstcancer. Jag ville veta exakt. För mig är vetskap en trygghet, ju mer jag vet ju lugnare blir jag och som jag skrev tidigare så är det bara operationen i tisdags som oroat mig sedan 2017.

Andra fungerar annorlunda och vill inte veta. Det är ok det med. Man måste inte veta. Det kommer att fungera iallafall.

På 90-talet gick jag på en utbildning via mitt dåvarande företag ”Var beredd” hette kursen och leddes av en kvinna som då arbetade som idrottspsykolog. Hon talade om vikten av att vara beredd. Beredd på allt som kan hända. Är man beredd så tacklar man situationer lättare om/när de uppstår. Ja, det är min grej – att vara beredd. Jobb eller cancer spelar ingen roll. Jag är beredd. Jag står stadig i den kunskap jag skaffar mig.

Jag vill inte skrämma någon. Jag vill bara berätta min sida av det här med att få bröstcancer, behandlingar och tiden efter. Speciellt tiden efter med tanke på att en del bloggar jag läste bara upphörde mitt i allt av olika anledningar. Jag vill visa att livet gått vidare för mig. Det gick bra, jag lever 🙂

Annonser
Publicerad i Aromatashämmare, Biverkningar, Jävla skit, Kroppen

En dryg vecka med Letrozol

Mina fötter värker, knävecken känns stelopererade och jag har börjat att svettas igen.

Det är väl enkelt sammanfattat.

Var på yinyoga igår efter att inte ha varit där på två veckor pga av bröstvårtefixet och jag var sjukt stel. Saker jag gjorde med lätthet förr kändes helt omöjliga att göra.

Publicerad i Läkarbesök, Ny bröstvårta

Ny bröstvårta

Jag vill bestämt minnas att kirurgen sa att jag skulle få ta bort stygnen idag. Så blev det inte utan dom ska bort nästa vecka. Men bandaget byttes och jag har sett hur det ser ut nu. Mitt vanliga bröst, det bröst där man delade bröstvårtan, ser jättebra ut. Borta är den efter 4 barns ammande stora bröstvårtsn och det ser ut som ett litet jungfrubröst 😅

Det opererade bröstet har en bröstvårta som ser ut som ett litet lingon och sitter bra till men nu måste jag fundera på om det får vara så eller om jag ska fixa en vårtgård med. Nu har jag inte så gigantiska vårtgårdar i vanliga fall, kanske 15mm i diameter så jag kanske skiter i det. Vi får se. Det ska gå 4-6 månader innan man pigmenterad efter en rekonstruktion.

Jag brukar inte visa mina bröst på nätet eller ens någonstans så jag ska fundera på om jag lägger upp en efterbild nästa vecka. På något sätt tycker jag ändå det hör till cancerberättelsen och inte min kropp.

Jag fick iallafall duscha idag. Som jag längtat!!!

Publicerad i Aromatashämmare, Biverkningar, Efter C

Letrozol

img_20190909_063043_5328755815831903078754.jpg

Det var inte så att jag direkt hjulade i köket imorse när jag fyllde min dosett för veckan. Eftersom jag fick Letrozol istället för Tamoxifen av onken när jag var på 2 årskontroll i måndags så beslutade jag mig för att ge dem en chans.

Min onk förklarade, igen, att det är hans jobb att se till att jag äter antihormoner och att jag får testa olika sorter för att se om jag hittar något som passar bättre men han berättade oxå att han har patienter som slutat i ett tidigt skede eftersom biverkningarna blev för stora. Inget som han rekommenderade men som han sa ”i slutänden är valet ditt”

Så första Letrozolen är tagen.

Bortsett från Letrozol har jag Levaxin och Liothyronin för min hypotyreos i dosetten plus B-vitamin komplex och en allergitablett. Inte för att jag är såååå allergisk men för att jag började ta dem dagligen när jag tog mina benstärkade sprutor efter cyton och det blev en vana.

Undrar förövrigt hur det gick med den här studien?

I studien undersökte han och hans kollegor hur länge bröstcancerpatienter med hormonreceptorpositiva och -negativa tumörer överlevde i förhållande till om de behandlats med allergiläkemedel av typen antihistaminer.

Slutsatsen var att risken att dö under uppföljningstiden var 30 procent lägre bland användare av antihistaminer än icke-användare. Även risken att dö av bröstcancer var lägre bland användarna.

– Kopplingen var särskilt tydlig för användare av andra generationens antihistaminer och vid längre tids användning. Den var oberoende av vilket tumörstadium patienterna hade och deras ålder, säger Håkan Olsson.

Han poängterar att den eventuella verkningsmekanismen är okänd.

– Vi spekulerar i om det kan vara att antihistaminer påverkar olika cytokiner som stimulerar immunförsvaret att angripa tumören, säger Håkan Olsson.

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/05/31/brostcancerpatienter-som-at-antihistaminer-levde-langre/

 

Conclusions: This population based registry study shows that women treated with second generation antihistamines have a better overall and BC specific survival compared with non users regardless of age, history of allergy, ER status and tumor stage. The results are strongest for desloratadine use and use after BC diagnosis. Second generation antihistamines could offer a nontoxic therapy for both receptor positive and negative BC. The mechanism behind this effect is presently unknown.

https://ascopubs.org/doi/abs/10.1200/jco.2015.33.15_suppl.3062

ladda ned

Jajaja, men jag ser antihormonerna en chans till. Kanske året ut? Men blir jag galen igen så är det bye bye med tabletter för min del.

Medan jag lever – oavsett om det blir kort eller lång tid – så vill jag känna mig levande. Inte som jag upprätthåller ett liv utan värde.

 

Publicerad i Ny bröstvårta

Ny bröstvårta dag två

Jäklar vad det kliar under bandaget! Och det svider lite men det känns som ett skrubbsår.

Sov lite dåligt första natten eftersom jag var rädd att hamna på sidan (kirurgen sa inget om hur jag skulle göra) men jag ser framför mig hur bröstvårtan (trots att den ligger under bandage och bh) liksom skalas av mot lakanet som ost i en osthyvel 😀

Jag vet… inte riktigt logiskt utan mer en känsla…

Publicerad i Behandlingar, Efter C, Kroppen, Ny bröstvårta

Att få ny bröstvårta

img_20190903_1011527816961822280945872.jpg

Så här ser jag ut nu och kommer att göra under en vecka. Får inte duscha utan köra en gammaldags tvätt med punktinsatser där det behövs…

Imorse var jag så nervös att jag skakade tänder. Tänk att sedan beskedet om bröstcancer 2017 så har jag inte varit orolig en endaste gång. Inte för beskedet, inte för beskedet om spridning, inte inför operationen, inte före cyton, inte under strålningen och inte under varken ett eller tvåårskontrollen men imorse – JESUS!!! Som om all oro i hela världen helt plötsligt dök upp.

Men tanken på att skära i det ännu friska bröstet för att dela bröstvårtan i två bitar och sedan, som man ympar äppelsorter på en gren, lägga dit den halva bröstvårtan i ett litet nytt hål i det opererade bröstet fyllde mig med fasa och dessutom under lokalbedövning men kirurgen sa att det är den absolut bästa metoden i de fall där det går. ”Rolls Roycemetoden” 😀

Kom dit och pratade med kirurgen och sköterskan och fick en penna där jag skulle märka ut det ställe där jag tyckte att den nya bröstvårtan skulle sitta. Kollade i spegeln och satte en prick. Kirurgen mätte och var lite imponerad över att jag träffat så rätt. Skilde bara millimeter i höjd ”så pricksäkra brukar inte folk vara” sa han. Va??? Vill kvinnor se ut som en Picassomålning eller?

Sedan la jag mig på operationsbänken, blev tvättad och fick lokalbedövning och efter det så blundade jag tills det var klart. Det kändes faktiskt inte alls.

Nu ska jag gå tejpad en vecka innan jag går på återbesök och då tar man bort hälften av stygnen och en vecka senare ca resten av dem.

Blir ingen yoga nästa vecka. Jag ska inte svettas i onödan ännu det måste ju innebära att jag kan lägga mig i soffan en stund? Jag är rätt så mentalt slut. Hoppas att resultatet blir bra. Fast vid närmare eftertanke visar jag ju bara mina bröst när jag är hos läkaren så det spelar inte så stor roll och OM (fast det är mindre troligt) jag skulle bli intresserad av att dejta igen så brukar de flesta hetromän vara glad om man saknar penis, resten brukar inte spela så stor roll 😉

Soffan nu va? Innan jag kommer av mig helt.