Publicerad i Onödigheter

Cytolockar

Bilder från nätet

Jag roade mig att googla på ”chemo curls” igårkväll och läste massor av berättelser om människor med rakt hår som blivit mer eller mindre krulliga efter cytostatikabehandling.

För några hade lockarna försvunnit efter ett halvår medan andra hade skruvlockar i flera år efteråt.

En sak var ganska gemensam – ingen visste hur man hanterar lockar och det förstår jag. Har man, som jag, haft spikrakt hår hela livet blir lockar som en ond dröm. Speciellt när lockarna mest påminner om mormors permanent på 70-talet med efterföljande rullning av håret. Hur gör man och vad gör man inte och blir det bättre?

Jag får blöta håret varje morgon och sedan tar jag olja i händerna och kramar i lockarna för annars får jag ett STORT hår och ser ut som Bobby Ewing och vem vill det???

029-dallas-theredlist.jpg

Funderade igår på att klippa ner håret men om det blir lockigt när det växer ut igen så har jag klippt det i onödan. Hmmm….

 

Publicerad i Efter C

Inställning till cancer

Läste en artikel på gyncancersidan idag (nej jag har inte haft gyncancer…ännu) och tänkte på den kloka ton som Maja Aase förmedlar. Väl värt att läsa och att tänka på.

https://gyncancer.se/2018/08/att-vara-langtidsoverlevare/

//Genom åren har jag funderat över vad som har hjälpt just mig att överleva så här länge. Förutom turen att vara född i rätt tid, med moderna läkare och närheten till universitetssjukhus, har jag tänkt att en förklaring är min egen hållning. Det låter säkert skrytigt, men det handlar inte om något särskilt avancerat utan är något som fungerar för just mig.

En viktig sak är att jag inte fixerar mig vid sjukdomen, jag har den ändå i bakhuvudet mer eller mindre hela tiden, utan att bli speciellt stressad. Jag vet också att folk i gemen inte kan särskilt mycket om min form av cancer, men de är inte dumma för det. Framför allt kan vi prata om andra saker.

En annan viktig sak är att jag följer andra överlevares exempel, bland annat genom att se mig som jämställd med läkarna. Jag tror inte att jag alltid vet bäst, tvärtom, men jag vet åtminstone det jag känner till, och har ansvar för att ha koll på fakta om min egen sjukdom.

Det betyder att jag vet i vilket stadium min cancer upptäcktes, jag vet vilka behandlingar jag har gått igenom och vilka mediciner jag har fått. Den här kunskapen gör att jag kan stå stadigt i samtal med andra och kan koncentrera mig på att tänka på det som för stunden är viktigast.//

Jag oroar mig ibland för att jag inte oroar mig vid det faktum att jag behandlats för bröstcancer från augusti 2017 till april 2018. Jag är förvånad över hur lite just ”cancer” bekommer mig. Med det inte sagt att jag inte känner av en massa biverkningar från behandlingen men biverkningarna är biverkningar och inte ny cancer. Jag funderar mycket på hur jag ska bli ”frisk” igen men rädslan för att få cancer igen eller metastaser är inget jag funderar på. Det kan hända att jag får återfall och det kan vara så att det inte händer.

Så läs hennes korta artikel, det är värt några minuter av ens liv.