Publicerad i Efter C

Fler tankar efter C

Jag saknar lite helhetstänk från sjukvården efter att man haft bröstcancer. Det blir ett himla rännande hos olika läkare/vårdinrättningar om/när man behöver hjälp efter behandlingen.

Insåg det idag att jag går på Christinakliniken på årskontroller, för att få zolodronsyra och för att få Tamoxifen, jag har precis avslutat min lymfstudie på Karolinskas cancerrehab (sista besöket i fredags), jag har bassängträning och är med i en cancerrehabgrupp på Rosenlundssjukhus, jag gjorde min mammografi på Aleris på Sofia Hemmet för 1 månad sedan men förra veckan blev jag kallad till mammografi på Södersjukhuset. Eh? Jag kollar min sköldkörtel (fick hypotyreos efter C) på Aleris Sabbatsberg, jag sköter min onda axel på DBI vid Östermalmstorg och nu ska jag hitta en gynekolog eftersom livmoderslemhinnan måste kollas vartannat år när jag äter Tamoxifen. Har jag missat något? Jodå, det händer att jag träffar vanliga läkare med för utskrivning av allergimediciner och liknande. Och tänkt om jag trillar djup ner i depressionsträsket – då ska jag tydligen söka hjälp inom primärvården.

Varje gång jag besöker en läkare måste jag berätta att jag behandlats för cancer och att jag äter antihormoner eftersom annan medicin kan påverkas samt att symptom jag har jag beror på behandling/antihormoner.

Det är tröttsamt!

Jag önskar att det fanns ett ställe med samlad kunskap kring cancerbehandlingar, biverkningar och andra sjukdomar som kan bryta ut efteråt. Ungefär som när man hade bröstkonferens om mig före beslutet om behandling togs.

Jag vet inte om jag ska tycka att jag har tur som har ett arbete som tillåter att jag springer på alla dessa ställen eller om jag ska se det som otur att jag behöver gå på så många ställen. Men det vore skönt om någon tog sig tid och frågade ”hur mår du egentligen och kan vi göra något åt det?” och sedan fixade så att jag fick lämplig vård.

Det försvinner så oerhört mycket tid för att hantera allt detta.

Författare:

"vart du än går är du där"

12 reaktioner till “Fler tankar efter C

    1. Visst är det? Det är ju en halvtidstjänst att springa mellan olika inrättningar och berätta samma historia. Att kroppen nu rasar ihop är jag övertygad har med behandlingarna att göra så det borde finnas en backup för det

      Gilla

      1. Ja det tror jag med. Man tror ju lite enfaldigt att man bara mår piss under behandling. Det är väl det man brukar få info om. Ingen som talar om vad som kan hända efteråt. Det är orimligt det med.

        Gilla

  1. Det där känns ju helt absurt Maria! Har ju inte själv upplevt riktigt samma sak eftersom det fortfarande var uppföljning via onkologen när jag fick BC för andra gången 2013. Men jag håller med dig det vore ju så mycket enklare för alla inblandade om någon kunde ta ett helhetsgrepp över hela bilden inte bara delar av den! Det ska jag ta upp med patientgruppen på NKS. Upp till kamp för bra eftervård för alla BC patienter! 👊

    Gillad av 1 person

    1. Det känns som om det vore enklare att få återfall i cancer för då har jag min onkolog och kontaktsköterska. Men allt det andra som drabbar en skröplig mottaglig kropp efter behandlingen? Jag kan ju inte vara den enda som fått olika biverkningar efteråt eller drabbats av andra diagnoser. Lite tröstlöst är det.

      Gilla

      1. Ja det fattar jag verkligen, har så många runtomkring mig som haft diverse problem i åratal efter avslutad behandling och nu när primärvården (som inte har koll) ska sköta det hela blir det bara pannkaka. Men ska du inte ha ngn uppföljning på onkologen med tanke på tabletterna du måste äta i 10 år? Vem skriver ut dem?

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s