Publicerad i Efter C, Hypotyreos, Klimakteriet, Kroppen, Rehab efter C, Sömn, Tamoxifen, Vikt

Att röra sig

Livet efter BC handlar för min del om att försöka göra något åt stelheten. Det blir lite tveeggat för om jag inte rör mig så blir jag stel och rör jag mig så blir jag stel… fast på ett annat sätt. Rumpan bak hur än jag gör…

Målet är att gå minst 60000 steg i veckan. Eftersom jag har ett stillasittande arbete så innebär det promenader och på senare tid har jag bytt ut en del buss och tunnelbaneåkande mot promenader. En dag i veckan har jag bestämt mig för att ha som en fridag, att jag inte behöver gå 10000 steg – om jag inte vill.

Tis, ons och torsdagar har jag bassängträning just nu. De två sista gångerna gör jag som rehab och när jag bedöms som tillräckligt ”frisk” så kommer jag inte att få gå kvar.

Måndagar och fredagar kör jag en lätt styrketräning i ca 35 minuter. Har fortfarande problem med min frozen shoulder så jag får anpassa rörelserna efter det och jag har lärt mig att för tung träning ger effekter på kroppen i så många dagar att jag inte kan träna alls förrän det är över. Så det blir lättare vikter och fler repetitioner för det är vad min kropp kan hantera.

På söndagar kör jag 30 minuter yin yoga hemma för avslappningens skull

 

Jag försöker även att komma i säng till 22 varje dag för att hinna sova 8 timmar per natt. Kan bli lite senare på helgen, kanske 23 om jag är wild&crazy 😀

Vikten händer det INGENTING med så jag skyller det på hypon.  Jag tycker att jag gör mitt bästa och faktiskt att jag kände mig lite glad i morse när jag promenerade från Gullmarsplan över Skanstullsbron på väg mot Rosendalssjukhus. Det var ett tag sedan jag kände mig glad. Så där glad för ingenting. Så där glad som jag brukade vara innan jag började med Tamoxifen. Bara glad. Glad med en livsplan.

Publicerad i Efter C, Hypotyreos

Hypotyreos efter bröstcancer

Jag är glad att jag var envis, att jag kände att något var fel för ingen trodde på mig förrän jag kunde visa pappret med helt galet urusla sköldkörtelvärden. Jag fick ta och bekosta provprovet själv… Då först fick jag hjälp. Innan hette det att det var symptom från antihormonerna. Det kunde ha varit så men jag önskar att sjukvården beställt ett enkelt blodprov för då hade jag fått svaret mycket snabbare.

Almost 1 in 4 women with breast cancer reported having a thyroid problem as compared to 1 in 10 in the general population. Hypothyroidism was the most common thyroid problem in these women and two out of three hypothyroid women were diagnosed with their hypothyroidism after being treated for breast cancer. There was a slight increase in hypothyroidism in patients treated with radiation therapy.

What are the implications of this study? 
This study suggests that women with breast cancer should have thyroid tests checked and be evaluated for hypothyroidism periodically after their treatment.

https://www.thyroid.org/patient-thyroid-information/ct-for-patients/vol-2-issue-1/vol-2-issue-1-p-6/

Så känner du dig trött efter behandlingen så behöver det inte vara en biverkning från cellgifter/strålning eller antihormoner (det kan vara det) utan det kan ha med sköldkörteln att göra och det visar sig genom ett enkelt blodprov. Be din läkare att kolla. Har du ett bra sköldkörtelvärde så är det ju bara bra och ingen skada skedd a att ha tagit ett rör blod.

Publicerad i Kroppen, Tamoxifen

Lymfödem

Det är lurigt det där med lymfödem. Mitt blygsamma ödem blev så bra att fysioterapeuten sa att jag kunde skippa armstrumpan trots att jag var tveksam. Jag var så pass tveksam att jag ändå tog med den till Greklandsresan i somras och tur var väl det. Trots att jag hade på den under flygningen så svullnade armen upp i värmen och värkte varje kväll. Det har fortfarande inte gått över. Läste lite på nätet om fler som drabbats under den varma sommaren.

Om lite drygt två veckor flyger jag till Hongkong. Lång flygresa med en kort mellanlandning i Peking och självklart tar jag på mig armstrumpan eftersom jag använder den jämt numera men jag har även beställt strumpbyxor i kompression klass 2. Tidigare har jag använt knästrumpor klass 2 när jag flugit men jag läste hos Karin idag och tänkte att hon nog har rätt. Så jag beställde ett par strumpbyxor klass 2. Det ska bli intressant att se hur man får på dom…

http://blogg.karinbjorkegrenjones.se/2018/10/29/fly-safe-om-du-nu-ska-flyga/

Jag använder även bubblisar men den kompressionen är inte så kraftig utan mer masserande. Synd bara att det är obekvämt att använda under byxor för jag har bara på sånt när jag har klänning.

Det föreligger även en något ökad risk för blodpropp när man äter Tamixofen så jag tror inte att kompression vid flygresor är skadligt på något sätt. Snarare tvärtom

Redan en sex timmars flyresa ökar risken för blodproppar i benens djupa vener och i lungorna. Speciellt om du är över 50 år, är överviktig eller gravid, tar hormoner eller tidigare har haft blodproppar lönar det sig att risken på allvar.

https://svenska.yle.fi/artikel/2013/01/01/undvik-blodproppar-under-flygresan

 

Publicerad i Hurra!, Kost, Kroppen

Det går bra nu!

Promenerade i regnet till kontoret och fick ihop nästan 9000 steg eftersom jag tog en liten omväg genom Skogskyrkogården. Tog en kaffe på jobbet och torkade jackan vid ett värmeelement… En timme senare tog jag bussen till Skarpnäck och promenerade hem därifrån. Bara några hundra steg innan jag nått 14000 steg landade jag hemma i soffan och gjorde inte mycket mer alls…jo,  mer än lunch och GUUUUU vad hungrig jag var. Åt resterna av onsdagens fyllning till bakpotatis fast utan potatisskalet runt… och smaksatte med curry. MUMS. Blev lite fel i måltidsordningen så till kvällen vid tvn åt jag en skål med jordgubbar/hallon och alpros on go.

https://mariasmatintag.wordpress.com/2017/10/16/bakad-potatis-2/

Sov jättegott!

Idag ska jag ta en promenad till Högdalen, det lär inte bli mer än max 8000 steg så jag får planera det lite. Kanske ta bussen till Norra Sköndal och gå hem därifrån?

Har fortfarande resten i kylen från veckan så jag behöver inte laga mat alls idag och det är höstlov dvs sonen är hos hans pappa så jag kommer att äta rester från frysen mest hela veckan.

Tänkte  på det när jag gick sista biten hem igår att jag nästan kände mig som förr. fetare men ett tag där så mindes jag hur det var före BC, när jag kunde röra mig utan problem.

Men nu ska jag ligga i soffan en stund till. Ska kolla på ”Allt för Sverige” och dricka kaffe 🙂

Publicerad i Efter C, Kroppen, Sömn

Lördag!

img_20181027_1006244910703305267191249.jpg

Jag behövde verkligen sova. Var upp och gav katterna mat vid 7 för att dom inte skulle tro att jag övergivit dem och somnade sedan om. Såg igår att jag snittade på 11000 steg drygt om dagen men igår gick jag bara 8000 så snittet åkte ner under 10000. Äsch. Tittade ut på det trista oktobervädret och bakade en banankaka istället…

Men nu har jag ätit frulle. Kakan är snart klar i ugnen och jag ska slänga mig i duschen, klä på mig, hämta ett paket på posten och sedan fundera på resten av dagen.

https://www.joyoushealth.com/20000-blog-gluten-free-buckwheat-banana-bread?fbclid=IwAR3CJLZFYKT8M30d67VFJ7SfiM_YRQGsEcYu3y_GcWLYVGIy4TMLaQhbwZo

Tycker ändå att jag skött mig bra denna vecka. Tre stycken bassängträningar 45+30+30 minuter, bra sömn alla nätter utom efter mitt sena jobb i torsdags och promenader. Det känns i kroppen. Min höft skriker av smärta om jag lutar mig åt vänster när jag sitter och jag tog faktiskt 2 citodon igår medan jag kollade tv.

Min lymfödemarm är lite spänd, lymfödemet syns knappt och människor som inte känner mig skulle tro att det är en helt vanlig arm men den pulserar och blir trött och jag märker nu när jag tagit fram vinterjackor, som är lite trängre i ärmarna, att det blir tajt om den armen. Det är även svullet i armhålan och sidan av bröstet har blivit hårt (det känns som om jag har en apelsin i armhålan) men det misstänker jag är implantatet som börjar kapsla in sig efter strålbehandlingen. Det är tydligen något jag får bekosta själv att åtgärda eftersom jag hade implantat innan :/ Vem hostar upp 50 papp så där en höstdag? Vill även säga (för er som inte känner mig) att jag har väldigt små implantat som var en B-kupa när jag gjorde dem på min då AA-kupestora byst 2005. Numera är det nog C men det är för att jag gått upp så mycket i vikt senaste året.

Nä, duschen och ta itu med livet annars blir jag sittande här tills solen går ner.

Publicerad i Efter C

Orken tog slut

Orken tog slut idag på jobbet en stund efter lunch och jag blev förlamande trött. Så pass trött att en kollega körde hem mig. Och ändå sov jag 8 timmar och 17 minuter i natt.

La mig på soffan och kollade på senaste avsnittet av ”Bästa dieten”. Sonen kom hem från skolan, lika trött han med och han bäddade ner sig i hans rum,  kl 16 och där sov han.

Steg upp och jobbade lite men är fortfarande helt trög i skallen. Tog en promenad men det hjälpte inte heller.

Idag är verkligen en seg dag och lymfödemet spränger i armen och utsidan av det opererade bröstet blir bara hårdare och hårdare men jag är för trött för att orka tänka på det nu.

Nu ska jag lägga mig i soffan igen.

 

Publicerad i Biverkningar, Klimakteriet, Tamoxifen

Tamoxifen

Om ni inte läser hos Anna så vill jag gärna tipsa om hennes erfarenheter kring bröstcancer och rekonstruktion av bröst

https://annabloggar.com

Jag läste intresserad om hennes test att vara utan Tamoxifen i 8 dagar. Inte för att jag tänkt sluta äta Tamoxifen. Jag har haft en spridning till lymfan vilket ökar risken för återfall plus att jag har täta bröst och Tamoxifen gör bröstvävnaden mindre tät men det intressanta är att se hur det påverkar kroppen.

https://annabloggar.com/2018/10/22/dag-1-8-utan-tamoxifen/

Med det inte sagt att det skulle fungera på samma sätt för mig som precis klivit in i klimakteriet.

Det som stör mig mest av klimakteriet är muskelsvagheten men jag måste tro att det går att träna upp. Det kan ju inte vara så att jag för resten av livet måste hålla i något för att kunna kliva upp på en pall?

Med Tamoxifen som efterbehandling minskar man risken att dö av sin bröstcancer med ca femtio procent.

Källa: https://www.rahfo.se/fragor-och-svar/risker-med-tamoxifen-och-annan-hormonell-behandling-mot-brostcancer/

I vilket fall som helst är det intressant att läsa om hur det fungerar för andra kvinnor. Själv försöker jag hitta en slags acceptans som jag kan använda mig av kommande 9.5 år.

Publicerad i Efter C, Kroppen

Jag gör så gott jag kan

Det går inte fort, det är nästan som att se någon röra sig i slowmotion, när jag joggar men jag gjorde det (i 28 minuter gång/lufs) och tänkte att hellre sakta än inte alls. Misstänker att alla gamlingarna som använder rullator i Stora Sköndal hade kunnat pinna om mig. Läste i en blogg om att hitta rätt nivå. Det är skitsvårt. Jag ser mig själv som jag var förr och inte bara förr utan jag ser mig själv för 6 år sedan och tycker att min träning idag känns som en fis i rymden. Mentalt lämnar det mig otillfredsställd samtidigt som jag inte orkar mer rent fysiskt.

Tålamod, hur tränar man tålamodsnerven? Hur accepterar jag att jag inte är som förr? Måste jag acceptera det? Att jag inte kan kliva upp på en pall utan stöd. Att träningsvärken handikappar mig efter minsta lilla rörelse. Att den kaloriberäknade mat jag äter till vardags gör att jag har 4 storlekar större byxor nu än för ett år sedan. Det känns lite som att ge upp att behöva acceptera det. Och lymfödemet som kom tillbaka. Den pulserande armen. Den knöliga armhålan. Inkapslingen av implantat.

Vem är jag nu?

Publicerad i Klimakteriet

Klimakteriehumör?

Det är lite si och så med humöret numera. Jag känner att min stubin i vissa lägen krympt till ca 3mm medan jag i andra lägen knappt orkar bry mig. Som en tonåring alltså men det kanske är just så i klimakteriet? Kanske därför det heter klimakteriekärring?

Vissa dagar känner jag att jag inte kan gå till jobbet eftersom mina kollegor gör mig så arga. Ibland av en anledning men oftast bara för att dom är som dom är och det är ju knappast deras fel utan jag som inte kan hantera det.

Idag är en sån dag. När jag vill skrika fula ord och slåss.

Det är därför jag ska gå till gymmet om ett tag.

https://www.mabra.com/experten-sa-hanterar-du-hormonstormarna-i-klimakteriet/

Publicerad i Efter C, Hurra!, Människor, Rehab Mösseberg

Att träffa rehabgruppen!

Det  var bästa dagen på länge!

Den guidade visningen på Hallwylska skapade ett behov av att gå dit fler gånger på visning. Att ”bara” gå och titta på samlingarna hade tråkat ut mig erkänner jag men att höra någon berätta om Wilhelminas och Walthers liv var något helt annorlunda och att få besöka de mer privata delarna i palatset. Rekommenderas varmt!

Efteråt gick vi till hotell Nobis där vi tog ett glas vin och pratade. Vi blev åtta stycken och det innebär åtta olika erfarenheter av att ha haft BC. En gemensam sak var dock tröttheten.  Kvällströttheten även om vi tycker att just ”kväll” kan vara olika tider 😉

En kvinna hade fått ett rejält lymfödem efter ett år (utan antydan tidigare) och armen och handryggen var svullna, en hade gjort en nyrekonstruktion av brösten då direktrekonstruktionen som gjordes vid operationen blev inkapslad under strålningen, en väntade på hennes diep lamdå, en hade inga större besvär, de flesta av oss märkte skillnad i humör som nedstämdhet/humörsvängningar/ledsamhet osv, några hade krulligt hår och andra rakt – ni fattar. Olika upplevelser som vi kunde dela med oss av.

Efter så tog vi tunnelbanan till Sangria vid St Eriksplan och käkade tapas och avslutade sedan kvällen på Grappa med en drink.

Väldigt trevligt. Det har varit den stora behållningen av rehabresan till Falköping – alla trevliga kvinnor som var de där underbara majveckorna då naturen exploderade. Och vi vet att även om vi är färdigbehandlade så blir livet aldrig som förr. Det är inte bara så att vi ”överlevde” utan det förändrade livet och oss. För alltid.