Publicerad i Efter C, Hurra!, Människor, Rehab Mösseberg

Att träffa rehabgruppen!

Det  var bästa dagen på länge!

Den guidade visningen på Hallwylska skapade ett behov av att gå dit fler gånger på visning. Att ”bara” gå och titta på samlingarna hade tråkat ut mig erkänner jag men att höra någon berätta om Wilhelminas och Walthers liv var något helt annorlunda och att få besöka de mer privata delarna i palatset. Rekommenderas varmt!

Efteråt gick vi till hotell Nobis där vi tog ett glas vin och pratade. Vi blev åtta stycken och det innebär åtta olika erfarenheter av att ha haft BC. En gemensam sak var dock tröttheten.  Kvällströttheten även om vi tycker att just ”kväll” kan vara olika tider 😉

En kvinna hade fått ett rejält lymfödem efter ett år (utan antydan tidigare) och armen och handryggen var svullna, en hade gjort en nyrekonstruktion av brösten då direktrekonstruktionen som gjordes vid operationen blev inkapslad under strålningen, en väntade på hennes diep lamdå, en hade inga större besvär, de flesta av oss märkte skillnad i humör som nedstämdhet/humörsvängningar/ledsamhet osv, några hade krulligt hår och andra rakt – ni fattar. Olika upplevelser som vi kunde dela med oss av.

Efter så tog vi tunnelbanan till Sangria vid St Eriksplan och käkade tapas och avslutade sedan kvällen på Grappa med en drink.

Väldigt trevligt. Det har varit den stora behållningen av rehabresan till Falköping – alla trevliga kvinnor som var de där underbara majveckorna då naturen exploderade. Och vi vet att även om vi är färdigbehandlade så blir livet aldrig som förr. Det är inte bara så att vi ”överlevde” utan det förändrade livet och oss. För alltid.