Publicerad i Efter C, Kroppen

Månaderna innan 4 års kontrollen

Mina årskontroller brukar ske aug/sep så just nu lever jag i en värld utan återfall.

Inte så att jag går omkring och är orolig men jag har funderat en del på kontrollerna. Det är ett besök hos läkaren där han klämmer och känner och vi pratar lite om den endokrina behandlingen. Sedan är det besök hos mammografin där bilder tas och ultraljud görs och jag får sitta och vänta för att sedan prata direkt med röntgenläkaren om resultaten. Det sista är bra, jag har sett att man på andra ställen får gå hem och vänta på besked.

Men… jag är inte så orolig för just återfall i bröstet vilket är just det man kollar utan jag är mer bekymrad vad gäller fjärrmetastaser – det är ju något som aldrig kollas :/

Efter min behandling gjorde man en skelettscint på mig och då kunde man inte se något men hur ser det ut nu?

Vad är de typiska symtomen på spridd bröstcancer?

Vilka symtom du upplever under sjukdomsförloppet kan skilja sig avsevärt från person till person och beror framför allt på var i kroppen metastaserna har bildats. Skelettmetastaser är den vanligaste metastaslokalisationen och medför vanligen smärtor. Levermetastaser ger oftast få symptom men trötthet och allmänpåverkan är vanligt. Lungmetastaser kan ge hosta och andnöd. Metastaser i hjärnan ger olika symptom beroende på var i hjärnan metastaserna sitter.

https://www.spriddbrostcancerochdu.se/vad-ar-spridd-brostcancer

I den här åldern så har jag ju ont någonstans i kroppen dygnet runt. Jag antar att den endokrina behandlingen hjälper till… Höften (båda sidorna numera) smärtar rejält (det var bra ett tag) och jag käkar antiinflammatoriska med jämna mellanrum. Trött är jag ju som oftast och astmaspray tar jag precis som jag gjort senaste 35 åren vid andnöd.

Så egentligen säger inte årsundersökningarna mer än att jag inte fått ett lokalt återfall. Lokala återfall behandlas på samma sätt som den vanliga bröstcancern så det oroar inte speciellt mycket.

Läste på KI’s hemsida om hur metastaser sprids

Cancervävnad från 20 patienter

I den aktuella studien undersökte forskarna DNA i cancervävnad från 20 patienter med brösttumörer och metastaser i både armhåla och andra organ. Med så kallad next-generation sequencing kunde de kartlägga släktskapet mellan cancercellerna i bröstet och de som fanns i metastaser i andra organ. På så vis kunde de visa cancerns spridningsvägar.

Studien visade att tumörceller sprids från brösttumören till armhålans lymfkörtlar och till andra organ som skelett och hjärna. Ofta sprider sig sedan metastaser vidare från det första organet till andra organ i nästa steg.

– Vårt viktigaste fynd var dock att metastaserna i lymfkörtlarna i armhålan inte verkar sprida sig vidare till andra organ, så även om dessa metastaser kan visa hur aggressiv cancern är, är det inte de som orsakar spridningen, säger Johan Hartman, docent vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet som lett studien tillsammans med professor Jonas Bergh vid samma institution.

Tidig explosion av cancerceller

De fann också att det i vissa fall rör sig om en tidig explosion av cancerceller från brösttumören, som ger upphov till metastaser i flera olika organ på en gång. Forskarna visade också att olika regioner i brösttumörerna gav upphov till metastaser i specifika organ i kroppen.

https://nyheter.ki.se/brostcancerns-spridningsvagar-kartlagda

Sånt funderar jag på inför höstens 4-årskontroll, vad är det dom kollar egentligen och ska jag känna mig trygg med det?

Publicerad i Cancer, Okategoriserade

En ensam plats

Av en händelse så hittade jag igår Kristina Sandbergs bok om den bröstcancer hon fick 2016. Ja, ni vet hon som skrev böckerna om Maj. Om ni inte läst böckerna om Maj – gör det.

Vaknade tidigt imorse och har läst och läst. Jag är glad att boken inte fanns när jag fick bröstcancer. Gud vad rädd jag hade varit då. Eller rädd och rädd, mer orolig. Däremot så läser jag med stort intresse idag och minns hur det var med alla behandlingar och hur jag blev bemött av människor

Det är en regnig dag idag. En regnig lördag fyra år efter att jag hittade min knöl. Tiden har gått fort . Jag lever fortfarande.

Publicerad i Jävla skit, Människor, Onödigheter

Hoppet om mänskligheten dör…

Läste i helgen om att Lena Hallengren fått bröstcancer och reagerade starkt på alla kommentarer där människor inte kan skilja på politik och person.

Det var människor som önskade att hon skulle dö. Att behandlingarna skulle bli svåra. Otaliga kommentarer om att tränga sig i vårdköer. Att inte behöva gå på sjukpenning och inlägg om medicinsk narkotika.

ALLVARLIGT??? Vad är det för fel på folk.

Denna kvinna har barn och familj, ska dom behöva läsa att främmande människor önskar att deras mamma dör? Jag fattar inte hur folk är funtade.

Jag fattar inte.

10-årsöverlevnaden efter bröstcancer är idag cirka 86 procent för kvinnor så chansen att hon (och vi andra drabbade) överlever är stor. Jag lever! De flesta som jag följt genom mina behandlingsår lever. VI LEVER. Och inte en enda (vad jag vet) har behövt röka marijuana för att klara behandlingarna…

Och har man den typen av arbete som hon har går det säkert helt utmärkt att arbeta under tiden. Jag jobbade så varför skulle inte andra klara det? Speciellt nu efter (under) Corona när distansarbete verkligen är på tapeten.

Jag skäms över mänskligheten men dog en smula själv efter att ha läst kommentarer som ”hon dör nog ändå snart” eller ”blir det en spridning så är hon död om ett tag”. Gäller det mig med? Kommer jag att dö snart?

Fy fan säger jag bara.

Publicerad i Behandlingar, Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Strålning, Tamoxifen, Vikt

Behandlingar och vikt…

Efter midsommar 2017 vägde jag 71.1 kilo. Liiiite väl tilltaget för att vara knappt en tvärhand hög (typ 163) men jag hade slutat röka i januari 2017 och lagt på mig kilo efter kilo. Kanske var det även en kombination av trevliga vinkvällar och god mat. Det kan ha med det att göra. Det kan ha mycket med det att göra. Jag gillar vin och god mat.

Så började behandlingarna och folk varnade för att jag kunde minsta matlusten – bah! Det var inte ens kortisonet som gjorde mig hungrig utan jag åt för att jag gillar att äta. Mitt i mina cellgiftsbehandlingar vägde jag 74, 75, 76 osv… ni fattar och efter strålningsbehandlingen fick jag hypothyreos och ämnesomsättningen lixom stannade av och det tog tid att få ordning på medicineringen. Under tiden hann jag gå upp ännu mer i vikt.

Under tiden drabbade klimakteriet av antihormonerna jag fick käka och som jag ska äta i 7 år till… och helt plötslig hade jag mage, ryggfett och låren bara svällde och svällde. Min nya kropp kändes inte alls som jag. Jag köpte större och större kläder och sedan passade inte ens dom fast det tror jag har mest med det minskade avståndet till kylskåpet att göra under corona eftersom jag numera jobbar hemifrån de flesta dagarna.

Men… klimakteriebesvären försvann. Idag märker jag inget av det men vem vet, det kanske lurar runt hörnet?

Jag har tagit itu med min vikt och ligger lägre nu än när jag drabbades av cancern midsommar 2017. Det tar sig! Det går åt rätt håll. Inte riktigt klart än men om ca 3 kilo till är jag nöjd.

Det gör inte ont någonstans i kroppen heller utan jag känner mig nästan som innan allt drabbade. Det har tagit tid att hitta tillbaka till det egna jaget. Till den jag vill vara. Den jag är.

Publicerad i Behandlingar, Cancer, Kroppen, Sömn

Bröstcancer, periodisk fasta och möss

Igår scrollade jag igenom en av de sidor på facebook som en kvinna (en konspiratorisk galning) som gett ut böcker om kost och hälsa har. I ett inlägg talade hon om att det inte alls var så konstigt att vi får cancer utan all skit vi stoppar i oss är skulden och inlägget andades lite ”skyll dig själv” :/

Tack för det… tänk om det vore så enkelt?

Men jag funderade mycket på kost och hälsa under min behandling. Läste en hel del studier och jag gillar Valter Longo och hans forskning kring periodisk fasta och cancer

Studies suggest a diet that mimics fasting could boost breast cancer therapy

I mina papper från sjukvården stod det ”fasta inte” men jag fastade 72 timmar under varje cellgiftsbehandling (kaffe, te, vatten) och även om det är anekdotiskt så mådde jag bra under behandlingarna och hade genom hela behandlingen toppvärden och jobbade heltid under hela min BC. Inte en endaste sjukdag. Med det sagt så jobbar jag inte i kassan i en butik utan jag kan jobba hemifrån så det är en väsentlig skillnad. Jag berättade såklart inte för sjukvården om hur jag gjorde… det var min grej, min test.

A Better Quality of Life and Less Fatigue: New Evidence of the Benefits of Fasting During Chemotherapy

https://www.valterlongo.com/a-better-quality-of-life-and-less-fatigue-new-evidence-of-the-benefits-of-fasting-during-chemotherapy/

Härom dagen läste jag vidare om periodisk fasta eftersom rejäl övervikt  (inte lite estetisk övervikt) hos postmenstruala kvinnor är en riskfaktor för just bröstcancer

https://www.medicalnewstoday.com/articles/could-intermittent-fasting-reduce-breast-cancer-risk-in-obesity

Jag tycker att det är intressant och enkelt att själv följa hemma utan att göra större förändringar av vardagslivet.

Nu är de flesta av studierna gjorda på möss och möss är inte människor men jag finner det intressant.

Läste även boken 24-timmarskoden härom veckan och den väckte en del tankar

https://www.bonnierfakta.se/bocker/271975/24-timmarskoden/

Själv äter jag till vardags kl 11:00 och kl 17:00, inte annars men jag är inte avig som t.ex. idag när vi ska träffas hemma hos äldsta dottern, bli bjuden på nudelsoppa och  sedan äta tårta som jag bakade igår. En dag är ingen dag. Jag försöker även lägga mig 22:00 varje kväll (inget problem nu under Corona när jag ändå sitter själv om kvällarna…) och stiga upp vid 6:30 varje morgon, vardag som helg. Det mår jag bra av.

Publicerad i Behandlingar, Efter C, Hurra!, Tamoxifen, Zometa

Äntligen!

Vi pratade lite om Tamoxifen. Jag slutade rätt så snart att ta full dos av Tamoxifen eftersom jag blev stel som en pinne av det. Har ätit 3 tabletter i veckan men senaste veckorna utökat till 4 utan att få någon negativ effekt av det. Med tanke på att kvinnor, oavsett om de väger 50 eller 150 ska ta samma dos så utgår jag från att det är rejält tilltaget så mina nuvarande 80mg i veckan istället för 140 känns som en bra avvägning. Jag tycker att sjukvården borde föreslå det för kvinnor som står i valet och kvalet att sluta. Att det finns andra alternativ. Hellre en mindre dos än ingen alls!

Nu ska jag inte tillbaka förrän i mitten av augusti och då blir det fyraårskontroll. Har varit lite orolig för att jag ska bli överlämnad till offentlig vård efter femårskontrollen men så var det inte. Det lär däremot hända när jag inte längre har en privat sjukvårdsförsäkring. Måste kolla hur länge jag får ha den. Iaf tio år till? 😳

Det är alltid lika kul (!) att träffa min kontaktsköterska. Fantastisk människa. Älska Christinakliniken ❤️

Sista droppet avklarat!

Publicerad i Behandlingar, Vikt, Zometa

Bättre sent än aldrig

Ni vet den där zometainjektionen jag ska ta var 6:e månad i tre år och som jag bara har en dos kvar av och som skulle tagits i november – idag händer det!

Jag har faktiskt inte haft tid men idag tog jag mig tid och ska vara på Christinakliniken 13:15 och före dess ska jag gå förbi labbet och ta blodprover.

Annars mår jag bra. Noterade att jag fortfarande väger 6 kilo mer än när jag fick mitt cancerbesked 2017 och då vägde jag redan 10 kilo för mycket. Jag skyller på ett gott liv och hormoner som gör att jag placerar fett kring lår och mage. Det finns en plan för det med.

Funderade återigen på dom där klimakteriesymptomen som slog mig som en klubba när jag började behandlas – känner inte av just någonting idag men det kanske kommer tillbaka? Än så länge är jag 55 år ung 😀

Har funderat en del på återfall och spridning. Inte så att jag går omkring och är rädd utan jag är väl mer pragmatisk. Tänkte att jag faktiskt, även om det kostar en del borde se till att jag har återbetalningsskydd på mina tjänstepensioner för det är ju inte säkert att dom kommer att glädja mig till jag är 80. Man vet ju aldrig. Förhoppningsvis till 75 iallafall. Ska kolla över det där vid tillfälle. Som sagt – pragmatisk och inte speciellt ängslig. Finns ju som inget jag kan göra ändå mer än att gå på kontroller.

Nu måste jag jobba lite så att jag kan koppla av under behandlingen och inte tänka på jobbet. Jobbet är mitt liv just nu. Jobb och sova.

 

Publicerad i Behandlingar, Efter C

Glömsk!

Jag blev påmind igår om att jag glömt att berätta hur det gick med polypen. Jodå, jag fick hem svar och den var av ofarlig art och blödningarna upphörde efter en vecka ungefär. Skönt!
Men när jag skriver detta kommer jag ihåg att jag glömt att boka tid för sista zometadroppet som ska ske i november.
Hmm… lite mycket på jobbet kanske? Eller så tänker jag på roligare saker 🙂

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Kroppen, Läkarbesök

Biverkning eller bara åldern?

Jag var hos gynekologen idag på uppmaning av min onkolog. På treårskonrollen tog jag upp att jag haft småblödningar till och från under hela sommaren vilket jag inte borde ha med tanke på att cellgifterna och sedan antihormonerna kastade in mig i klimakteriet på en grisblink.

Tamoxifen kan göra livmoderslemhinnan tjockare så blödningar ska kontrolleras så att jag inte får cancer en våning ner som bonus.

Gynekologen hittade en polyp som hon knipsade av och höll upp som ett jaktbyte framför mig. Det var mer än vad jag ville se… sedan gjordes ultraljud, det såg bra ut men polypen ska skickas iväg för koll.

Men sedan blev det konstigt. Hon sa att jag inte fick ha samlag på en vecka och jag sa glatt att det inte var aktuellt öht och att jag var fullkomligt nöjd med ett självvalt celibat sedan år tillbaka. Att mitt liv var roligare och mer kreativt på andra fronter som tex läsning och streamande av serier 😅 Då frågade hon vad min man sa om detta. Man? Vilken man? Man??? Har alla i min ålder en man? Tänk om jag gillar kvinnor? Är det inte internationella lesbiska dagen idag? Någon dag iallafall. Kändes väldigt omodernt.

Det känns inte aktuellt att besöka just henne fler gånger.

Sitter hemma i min soffa – utan man – och kollar gamla avsnitt av Topchef. Det är livet det. Om ca tre, fyra veckor kommer svaret på biopsin. Jag hoppas att det var en helt ofarlig polyp.

Publicerad i Efter C, Läkarbesök, Tamoxifen

Läget under kontroll

Treårskontrollen gick bra. Onken hittade inget. Inget på mammografin heller och jag bad om ett kompletterande ultraljud och det var bra det med. Så det var bra. Däremot måste jag beställa tid hos Gyn eftersom jag haft blödningar ett tag. Det är inte bra. Det kan vara något som Tamoxifen är skyldig till eftersom det ökar risken för livmodercancer och onken tyckte att jag skulle kolla upp det och sedan ska vi ta ställning till om jag ska fortsätta med tamoxifen eller inte.

Men ingen bröstcancer och ingen spridning som syns i bröst eller armhålor. Ska jag vara krass så innebär det inte att allt är ok. Det kan ju finnas en spridning som sitter på annat ställe. Sån är jag. Men det är inget som oroar mig. Jag känner mig frisk alltså är jag frisk.