Publicerad i Efter C, Kroppen

Månaderna innan 4 års kontrollen

Mina årskontroller brukar ske aug/sep så just nu lever jag i en värld utan återfall.

Inte så att jag går omkring och är orolig men jag har funderat en del på kontrollerna. Det är ett besök hos läkaren där han klämmer och känner och vi pratar lite om den endokrina behandlingen. Sedan är det besök hos mammografin där bilder tas och ultraljud görs och jag får sitta och vänta för att sedan prata direkt med röntgenläkaren om resultaten. Det sista är bra, jag har sett att man på andra ställen får gå hem och vänta på besked.

Men… jag är inte så orolig för just återfall i bröstet vilket är just det man kollar utan jag är mer bekymrad vad gäller fjärrmetastaser – det är ju något som aldrig kollas :/

Efter min behandling gjorde man en skelettscint på mig och då kunde man inte se något men hur ser det ut nu?

Vad är de typiska symtomen på spridd bröstcancer?

Vilka symtom du upplever under sjukdomsförloppet kan skilja sig avsevärt från person till person och beror framför allt på var i kroppen metastaserna har bildats. Skelettmetastaser är den vanligaste metastaslokalisationen och medför vanligen smärtor. Levermetastaser ger oftast få symptom men trötthet och allmänpåverkan är vanligt. Lungmetastaser kan ge hosta och andnöd. Metastaser i hjärnan ger olika symptom beroende på var i hjärnan metastaserna sitter.

https://www.spriddbrostcancerochdu.se/vad-ar-spridd-brostcancer

I den här åldern så har jag ju ont någonstans i kroppen dygnet runt. Jag antar att den endokrina behandlingen hjälper till… Höften (båda sidorna numera) smärtar rejält (det var bra ett tag) och jag käkar antiinflammatoriska med jämna mellanrum. Trött är jag ju som oftast och astmaspray tar jag precis som jag gjort senaste 35 åren vid andnöd.

Så egentligen säger inte årsundersökningarna mer än att jag inte fått ett lokalt återfall. Lokala återfall behandlas på samma sätt som den vanliga bröstcancern så det oroar inte speciellt mycket.

Läste på KI’s hemsida om hur metastaser sprids

Cancervävnad från 20 patienter

I den aktuella studien undersökte forskarna DNA i cancervävnad från 20 patienter med brösttumörer och metastaser i både armhåla och andra organ. Med så kallad next-generation sequencing kunde de kartlägga släktskapet mellan cancercellerna i bröstet och de som fanns i metastaser i andra organ. På så vis kunde de visa cancerns spridningsvägar.

Studien visade att tumörceller sprids från brösttumören till armhålans lymfkörtlar och till andra organ som skelett och hjärna. Ofta sprider sig sedan metastaser vidare från det första organet till andra organ i nästa steg.

– Vårt viktigaste fynd var dock att metastaserna i lymfkörtlarna i armhålan inte verkar sprida sig vidare till andra organ, så även om dessa metastaser kan visa hur aggressiv cancern är, är det inte de som orsakar spridningen, säger Johan Hartman, docent vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet som lett studien tillsammans med professor Jonas Bergh vid samma institution.

Tidig explosion av cancerceller

De fann också att det i vissa fall rör sig om en tidig explosion av cancerceller från brösttumören, som ger upphov till metastaser i flera olika organ på en gång. Forskarna visade också att olika regioner i brösttumörerna gav upphov till metastaser i specifika organ i kroppen.

https://nyheter.ki.se/brostcancerns-spridningsvagar-kartlagda

Sånt funderar jag på inför höstens 4-årskontroll, vad är det dom kollar egentligen och ska jag känna mig trygg med det?

Publicerad i Behandlingar, Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Strålning, Tamoxifen, Vikt

Behandlingar och vikt…

Efter midsommar 2017 vägde jag 71.1 kilo. Liiiite väl tilltaget för att vara knappt en tvärhand hög (typ 163) men jag hade slutat röka i januari 2017 och lagt på mig kilo efter kilo. Kanske var det även en kombination av trevliga vinkvällar och god mat. Det kan ha med det att göra. Det kan ha mycket med det att göra. Jag gillar vin och god mat.

Så började behandlingarna och folk varnade för att jag kunde minsta matlusten – bah! Det var inte ens kortisonet som gjorde mig hungrig utan jag åt för att jag gillar att äta. Mitt i mina cellgiftsbehandlingar vägde jag 74, 75, 76 osv… ni fattar och efter strålningsbehandlingen fick jag hypothyreos och ämnesomsättningen lixom stannade av och det tog tid att få ordning på medicineringen. Under tiden hann jag gå upp ännu mer i vikt.

Under tiden drabbade klimakteriet av antihormonerna jag fick käka och som jag ska äta i 7 år till… och helt plötslig hade jag mage, ryggfett och låren bara svällde och svällde. Min nya kropp kändes inte alls som jag. Jag köpte större och större kläder och sedan passade inte ens dom fast det tror jag har mest med det minskade avståndet till kylskåpet att göra under corona eftersom jag numera jobbar hemifrån de flesta dagarna.

Men… klimakteriebesvären försvann. Idag märker jag inget av det men vem vet, det kanske lurar runt hörnet?

Jag har tagit itu med min vikt och ligger lägre nu än när jag drabbades av cancern midsommar 2017. Det tar sig! Det går åt rätt håll. Inte riktigt klart än men om ca 3 kilo till är jag nöjd.

Det gör inte ont någonstans i kroppen heller utan jag känner mig nästan som innan allt drabbade. Det har tagit tid att hitta tillbaka till det egna jaget. Till den jag vill vara. Den jag är.

Publicerad i Behandlingar, Efter C, Hurra!, Tamoxifen, Zometa

Äntligen!

Vi pratade lite om Tamoxifen. Jag slutade rätt så snart att ta full dos av Tamoxifen eftersom jag blev stel som en pinne av det. Har ätit 3 tabletter i veckan men senaste veckorna utökat till 4 utan att få någon negativ effekt av det. Med tanke på att kvinnor, oavsett om de väger 50 eller 150 ska ta samma dos så utgår jag från att det är rejält tilltaget så mina nuvarande 80mg i veckan istället för 140 känns som en bra avvägning. Jag tycker att sjukvården borde föreslå det för kvinnor som står i valet och kvalet att sluta. Att det finns andra alternativ. Hellre en mindre dos än ingen alls!

Nu ska jag inte tillbaka förrän i mitten av augusti och då blir det fyraårskontroll. Har varit lite orolig för att jag ska bli överlämnad till offentlig vård efter femårskontrollen men så var det inte. Det lär däremot hända när jag inte längre har en privat sjukvårdsförsäkring. Måste kolla hur länge jag får ha den. Iaf tio år till? 😳

Det är alltid lika kul (!) att träffa min kontaktsköterska. Fantastisk människa. Älska Christinakliniken ❤️

Sista droppet avklarat!

Publicerad i Behandlingar, Efter C

Glömsk!

Jag blev påmind igår om att jag glömt att berätta hur det gick med polypen. Jodå, jag fick hem svar och den var av ofarlig art och blödningarna upphörde efter en vecka ungefär. Skönt!
Men när jag skriver detta kommer jag ihåg att jag glömt att boka tid för sista zometadroppet som ska ske i november.
Hmm… lite mycket på jobbet kanske? Eller så tänker jag på roligare saker 🙂

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Kroppen, Läkarbesök

Biverkning eller bara åldern?

Jag var hos gynekologen idag på uppmaning av min onkolog. På treårskonrollen tog jag upp att jag haft småblödningar till och från under hela sommaren vilket jag inte borde ha med tanke på att cellgifterna och sedan antihormonerna kastade in mig i klimakteriet på en grisblink.

Tamoxifen kan göra livmoderslemhinnan tjockare så blödningar ska kontrolleras så att jag inte får cancer en våning ner som bonus.

Gynekologen hittade en polyp som hon knipsade av och höll upp som ett jaktbyte framför mig. Det var mer än vad jag ville se… sedan gjordes ultraljud, det såg bra ut men polypen ska skickas iväg för koll.

Men sedan blev det konstigt. Hon sa att jag inte fick ha samlag på en vecka och jag sa glatt att det inte var aktuellt öht och att jag var fullkomligt nöjd med ett självvalt celibat sedan år tillbaka. Att mitt liv var roligare och mer kreativt på andra fronter som tex läsning och streamande av serier 😅 Då frågade hon vad min man sa om detta. Man? Vilken man? Man??? Har alla i min ålder en man? Tänk om jag gillar kvinnor? Är det inte internationella lesbiska dagen idag? Någon dag iallafall. Kändes väldigt omodernt.

Det känns inte aktuellt att besöka just henne fler gånger.

Sitter hemma i min soffa – utan man – och kollar gamla avsnitt av Topchef. Det är livet det. Om ca tre, fyra veckor kommer svaret på biopsin. Jag hoppas att det var en helt ofarlig polyp.

Publicerad i Efter C, Läkarbesök, Tamoxifen

Läget under kontroll

Treårskontrollen gick bra. Onken hittade inget. Inget på mammografin heller och jag bad om ett kompletterande ultraljud och det var bra det med. Så det var bra. Däremot måste jag beställa tid hos Gyn eftersom jag haft blödningar ett tag. Det är inte bra. Det kan vara något som Tamoxifen är skyldig till eftersom det ökar risken för livmodercancer och onken tyckte att jag skulle kolla upp det och sedan ska vi ta ställning till om jag ska fortsätta med tamoxifen eller inte.

Men ingen bröstcancer och ingen spridning som syns i bröst eller armhålor. Ska jag vara krass så innebär det inte att allt är ok. Det kan ju finnas en spridning som sitter på annat ställe. Sån är jag. Men det är inget som oroar mig. Jag känner mig frisk alltså är jag frisk.

Publicerad i Efter C, Läkarbesök

Treårskontroll

Det är inför treårskontrollen som alla krämpor ger sig till känna. Gör det inte lite ont i revbenen vid det opererade bröstet. Ser mina födelsemärken inte lite konstiga ut? Har det hänt något med mina blödningar osv…

Men på onsdag ska jag på kontroll kl 13. Först träffa onken kl 13 och sedan kl 14 vara på ett annat sjukhus i en annan del av stan för mammografi. Det sista hade jag inte räknat med riktigt men tydligen pågår någon ombyggnad av röntgen som jag brukar gå till i huset intill. Det stör mig lite eftersom Alerisröntgen vid Sophiahemmet, som jag vanligtvis går på, ger besked direkt efter de gjort mammografi. Jag har förstått att det inte är det vanliga utan att man får vänta på besked? Jag vill inte vänta. Jag ogillar att vänta. Jag vill veta NU.

Bara att gilla läget va?

Jag hoppas att allt är bra så här tre år efteråt.

Publicerad i Efter C, Onödigheter

Trams som gör mig ARG

 

image_a67505b6-b5f3-4228-9570-2e096465acbb.img_1052

Jag tror att jag skrivit om just denna förr – den som gör mig så jävla arg. Det är första stycket. Stycket som folk som aldrig har haft cancer själva lägger in där de påstår att mitt liv aldrig kommer att vara 100% igen. Att mitt immunförsvar aldrig kommer att hämta sig. Varför inte då då? Jag hade aldrig problem med just IMMUNFÖRSVARET under min behandling däremot en del andra problem. Vissa biverkningar finns kvar men inte så att mitt liv är annat än 100%.

Jävla trams säger jag!

Jag har inte ens fått covid-19. Än.

 

Publicerad i Efter C

Snart tid för 3-års kontrollen

Vad fort tiden går. Inser att jag ska boka tid för årskontroll nummer tre eftersom jag brukar göra den i augusti.

Det känns så avlägset det där med cancer. Va? Vem? Jag? Har jag haft cancer?

Lite så känns det.

Idag är första dagen på kontoret efter 4 veckors semester. Idag är enda dagen som jag önskar att jag vore lärare 😉