Publicerad i Behandlingar, Efter C, Hurra!, Tamoxifen, Zometa

Äntligen!

Vi pratade lite om Tamoxifen. Jag slutade rätt så snart att ta full dos av Tamoxifen eftersom jag blev stel som en pinne av det. Har ätit 3 tabletter i veckan men senaste veckorna utökat till 4 utan att få någon negativ effekt av det. Med tanke på att kvinnor, oavsett om de väger 50 eller 150 ska ta samma dos så utgår jag från att det är rejält tilltaget så mina nuvarande 80mg i veckan istället för 140 känns som en bra avvägning. Jag tycker att sjukvården borde föreslå det för kvinnor som står i valet och kvalet att sluta. Att det finns andra alternativ. Hellre en mindre dos än ingen alls!

Nu ska jag inte tillbaka förrän i mitten av augusti och då blir det fyraårskontroll. Har varit lite orolig för att jag ska bli överlämnad till offentlig vård efter femårskontrollen men så var det inte. Det lär däremot hända när jag inte längre har en privat sjukvårdsförsäkring. Måste kolla hur länge jag får ha den. Iaf tio år till? 😳

Det är alltid lika kul (!) att träffa min kontaktsköterska. Fantastisk människa. Älska Christinakliniken ❤️

Sista droppet avklarat!

Publicerad i Efter C, Hurra!, Människor, Rehab Mösseberg

Det enda goda som C burit med sig!

img_20190627_212217_002640323877814914611.jpgimg_20190627_212216_9998109261743202097843.jpgimg_20190627_1718458502452532228860512.jpg

Igår träffades vi igen, vi som träffades för första gången när vi var på cancerrehab på Mösseberg i maj 2018. Vi brukar träffas lite då och då, käka, dricka lite vin, ta en promenad eller något liknande.

Fantastiska kvinnor och vem förstår bättre än de som gjort samma resa?

Vi konstaterade oxå att vi aldrig skulle ha träffats annars. Inte ens de kvinnor som behandlades på samma sjukhus, samtidigt, kände varandra innan Mösseberg. Vi är olika, jobbar med olika saker, har inga gemensamma vänner så det är enbart C som fört oss samman och något jäkla gott ska väl cancern med ha burit med sig.

Publicerad i Efter C, Hurra!, Kroppen

Minns ni höften?

Den där höften som gjort så ont att min onk skickade mig på skelettscint innan jul?

https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/2018/12/18/skelettscintografi/

Nå, man hittade ju inget fel mer än ”vanliga åldersrelaterade förslitningar”, inga metastaser, ingen artros – ingenting – och under ett tag så blev det bättre bara för att vända här under våren och bli sämre än tidigare.

Det har gjort galet ont att ligga på vänster sida, galet ont att gå, röra på mig och helst av allt hade jag önskat att jag satt i en dimma av kodeinpreparat… men det har jag inte gjort även om jag vissa kvällar varit tvungen att ta citadon (dom är slut nu :/ ) för att kunna lägga mig. men jag sökte inte hjälp utan tänkte att ”höftsmärta är vanligt under klimakteriet”

Den värken är nästan helt försvunnen efter besöket hos kiroprakton i söndags. Konstigt. Det var inte ens därför jag gick dit utan för att jag trodde att jag fått ryggskott som sedan vandrade ner i benet. Samma sida såklart. Glömde helt och hållet bort problemen med höften eftersom jag hade annan smärta att tänka på men så i måndags slog det mig att höftsmärtan  är borta. Kanske den som utlöste det senare problemet med ryggen?

Det känns som om min gamla friska kropp är ett blek minne efter all behandling eller kanske hade det blivit så här ändå? Vem vet?

Jag är iallafall glad och ska tillbaka till kiropraktorn ikväll på återbesök så att jag orkar sätta mig i bilen för att köra 920 km tidigt i morgonbitti!

Glad påsk på er!

Publicerad i Efter C, Hurra!

Att släppa C

Jag tänkte släppa C nu. Droppa sjukdomen efter 1.5 år, lägga den till handlingarna tills annat besked ges. Nu får jag vara klar med detta för denna gång och där med basta!

Jag vet att risken är stor att jag får återfall, hormonell cancer har en tendens att komma tillbaka med tiden, men jag tänkte inte gräma mig över det nu på samma sätt som jag aldrig ens tänkte tanken att jag skulle få cancer 2017.

I fötterna har jag fortfarande lite känselbortfall och lymfödemet (blygsamt) ser jag varje dag ”varför har du en handske på dig” frågade kollegan nyss så det syns och jag känner känselbortfallet på utsidan av armen när jag ska klia mig. När jag byter om noterar jag en saknad bröstvårta fast det stör mig inte så mycket. mer att den andra sitter kvar och stirrar ut genom kläderna och en tunn ovadderad bh.

Mina leder är sega men inte som tidigare eller så har jag vant mig. Det är så här nu. Gilla läget och käka antihormoner i 10 år till!

Med det pausar jag lite här och hoppas att jag inte ska återkomma med besked om att C hälsat på igen men man vet aldrig.

Jag vill tacka alla som läst och kommenterat – det har varit värdefullt för mig med den kontakten under den tid jag var sjuk eller – ja hela tiden! Ni är bäst! Och jag hoppas att bloggen varit till hjälp för någon annan som hittat hit genom sökning på något ord som har med bröstcancer att göra.

Nu lever vi!

Publicerad i Efter C, Hurra!, Kroppen, Rehab efter C, Träning efter BC

Hej 2019!

Började morgonen med träning efter att ha gjort en plan för kommande vecka. Veckan efter har jag bassängträning sista veckan på cancerrehab plus slutsamtal med fysioterapeuten där och den 29/1 börjar min vattengympa på Sandsborgsbadet.

Nu vill jag inte råka ut för fler saker som gör att jag inte kan styrketräna för nu är jag i ett Flow 😍

Bortsett från det bakade jag ett otroligt gott mjukt fröbröd som innehåller knappa 5g kolhydrater per bit. Passar mig perfekt! Jättegoda, rekommenderar!

https://nillaskitchen.com/2016/10/30/glutenfria-frobullar-vegan-glutenfritt/

Nu kollar jag dirigenten på C more och tänkte inte göra mer än det i dag. Ja, nu ljög jag lite för jag ska laga middag. Senare.

Hoppas att 2019 blir cancerfritt.

Publicerad i Hurra!, Hypotyreos

Hypotyreos

snapchat-565017338847074649925108816.jpgimg_20181207_0910154004701040130167337.jpg

Glad och nöjd lämnade jag den bästa läkare jag haft. Eftersom hypotyreos är en kronisk sjukdom tillåter inte min sjukvårdsförsäkring att jag besöker honom mer nu när min dos är fastställd. Synd för han har faktiskt lyssnat på mig vilket är mer än vad jag kan säga om läkare jag träffat på Vårdcentraler genom åren.

Jag berättade att jag varit en olydig patient som höjt dosen för två månader sedan eftersom jag inte mådde bra. Den nya dosen verkar fungera perfekt för mig. Däremot skulle jag vara observant på darringar och diarréer för det är ett tecken på för hög dos och då skulle jag sänka.

Min tanke är att ta prover privat (det är så jag jobbar med min kropp) det kostar 445 kronor och det är det värt för att slippa en stressad, ointresserad läkare på VC…

https://werlabs.se/blodprov/kvinna/lilla-skoldkorteltestet/

Min läkare tyckte att det var en bra idé han med.

Om ett år är medicinen slut och då måste jag ändå uppsöka en läkare men det är ett senare problem.

Han sa att min kropp nog är i oordning med tanke på att jag äter antihormoner men det var ju ingen nyhet direkt. OAT axeln (sambandet  bl.a. mellan binjurar, sköldkörtel och äggstockar) är välkänd för mig. Jag har ett hormonkaos i kroppen!

Men som sagt, vad gäller hypon så mår jag bra nu och märker inte ens av den men jag har jobbat för att bli bra och inte bara förlitat mig på Levaxin. Inget gluten sedan i somras – vilket är det första man ska undvika när man har Hashimoto och nu har jag även uteslutit socker helt. Inget större besvär och jag äter gott och mycket. Win-Win!

Going off gluten is the first step with Hashimoto’s

Studies, clinical observation, and patient stories make a very strong case for the benefits of going gluten-free to better manage your Hashimoto’s hypothyroidism symptoms.

A number of studies for several countries show a link between Hashimoto’s and gluten. This is because the protein structure of gluten closely resembles that of thyroid tissue. When your immune system reacts to gluten, it may start erroneously reacting to thyroid tissue as well. This will cause the immune system to attack and destroy thyroid tissue in a case of mistaken identity.

Studies also show patients improve on a strict gluten-free diet. One study showed as many as 71 percent of subjects resolved their hypothyroid symptoms after following a strict gluten-free diet for one year.

Publicerad i Hurra!, Kroppen

Hurra!

bassang.jpg

Jag skulle gått på uppföljning imorgon på Aleris Cancer rehab. Min bassängträning där tog slut veckan innan jag åkte och den fysioterapeut som skulle bedöma om jag får fler gånger var sjuk innan jag åkte till Hongkong. Jag blev jättebesviken när receptionen ringde och berättade att hon var hemma för vård av barn i morgon (Åh nej, två avbokade gånger) och att det inte fanns nya tider förrän i januari 😦

Men så ringde fysioterapeuten för en halvtimme sedan och tog ett beslut att jag får köra bassängträning två gånger i veckan fram till andra veckan i januari. Vad glad jag blir! Bassängträningen är så skön för min stela kropp.

Och medan jag kom ihåg så bokade jag vattengympa via Stockholms stad med start 29/1-2019. Nästa år är det dax att ta eget ansvar för träningen och lämna plats på cancer rehab till någon annan som behöver det.

Så nu är väskan packad för imorgon med baddräkt, handduk och ett rent ombyte!

Publicerad i Hurra!, Kost, Kroppen

Det går bra nu!

Promenerade i regnet till kontoret och fick ihop nästan 9000 steg eftersom jag tog en liten omväg genom Skogskyrkogården. Tog en kaffe på jobbet och torkade jackan vid ett värmeelement… En timme senare tog jag bussen till Skarpnäck och promenerade hem därifrån. Bara några hundra steg innan jag nått 14000 steg landade jag hemma i soffan och gjorde inte mycket mer alls…jo,  mer än lunch och GUUUUU vad hungrig jag var. Åt resterna av onsdagens fyllning till bakpotatis fast utan potatisskalet runt… och smaksatte med curry. MUMS. Blev lite fel i måltidsordningen så till kvällen vid tvn åt jag en skål med jordgubbar/hallon och alpros on go.

https://mariasmatintag.wordpress.com/2017/10/16/bakad-potatis-2/

Sov jättegott!

Idag ska jag ta en promenad till Högdalen, det lär inte bli mer än max 8000 steg så jag får planera det lite. Kanske ta bussen till Norra Sköndal och gå hem därifrån?

Har fortfarande resten i kylen från veckan så jag behöver inte laga mat alls idag och det är höstlov dvs sonen är hos hans pappa så jag kommer att äta rester från frysen mest hela veckan.

Tänkte  på det när jag gick sista biten hem igår att jag nästan kände mig som förr. fetare men ett tag där så mindes jag hur det var före BC, när jag kunde röra mig utan problem.

Men nu ska jag ligga i soffan en stund till. Ska kolla på ”Allt för Sverige” och dricka kaffe 🙂