Publicerad i Behandlingar, Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Strålning, Tamoxifen, Vikt

Behandlingar och vikt…

Efter midsommar 2017 vägde jag 71.1 kilo. Liiiite väl tilltaget för att vara knappt en tvärhand hög (typ 163) men jag hade slutat röka i januari 2017 och lagt på mig kilo efter kilo. Kanske var det även en kombination av trevliga vinkvällar och god mat. Det kan ha med det att göra. Det kan ha mycket med det att göra. Jag gillar vin och god mat.

Så började behandlingarna och folk varnade för att jag kunde minsta matlusten – bah! Det var inte ens kortisonet som gjorde mig hungrig utan jag åt för att jag gillar att äta. Mitt i mina cellgiftsbehandlingar vägde jag 74, 75, 76 osv… ni fattar och efter strålningsbehandlingen fick jag hypothyreos och ämnesomsättningen lixom stannade av och det tog tid att få ordning på medicineringen. Under tiden hann jag gå upp ännu mer i vikt.

Under tiden drabbade klimakteriet av antihormonerna jag fick käka och som jag ska äta i 7 år till… och helt plötslig hade jag mage, ryggfett och låren bara svällde och svällde. Min nya kropp kändes inte alls som jag. Jag köpte större och större kläder och sedan passade inte ens dom fast det tror jag har mest med det minskade avståndet till kylskåpet att göra under corona eftersom jag numera jobbar hemifrån de flesta dagarna.

Men… klimakteriebesvären försvann. Idag märker jag inget av det men vem vet, det kanske lurar runt hörnet?

Jag har tagit itu med min vikt och ligger lägre nu än när jag drabbades av cancern midsommar 2017. Det tar sig! Det går åt rätt håll. Inte riktigt klart än men om ca 3 kilo till är jag nöjd.

Det gör inte ont någonstans i kroppen heller utan jag känner mig nästan som innan allt drabbade. Det har tagit tid att hitta tillbaka till det egna jaget. Till den jag vill vara. Den jag är.

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Tamoxifen, Vikt

Jag längtar efter mitt liv

Jag längtar efter mitt liv, det livet jag hade innan C. I det livet när inte alla kroppsdelar var stela. I de livet när det inte gjorde ont att sätta ner fötterna på golvet om mornarna. Det liv när jag vägde 20 kilo mindre. Det liv där inte höften smärtade varje dag. Det liv där inte lipödemet tagit över benen. Det liv där jag inte hade hypotyreos. Livet.

”Boten är värre än soten”

Just nu känns det så.

Jag vill kasta mina Tamoxifen åt helvete. Skita i om det ökar risken att få återfall. Jag vill leva medan jag fortfarande lever. För vad lever jag nu?

Vad hände med det där att bli frisk efter C? Det är nu kroppen packat ihop och sagt hejdå.

Jag är arg. Arg och besviken på livet och inte ett dugg jävla tacksam för att jag överlevt alla behandlingarna. Överlevt till vadå? Ett liv där jag inte längre känner gen mig själv, där jag knappt vill träffa andra människor och där jag sitter i soffan med en skitkropp.

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Lymfödem, Vikt

Less…

img_20190626_2054134632512656872942314.jpg

Igår var jag dödsless på livet efter C. Less på att mitt lipödem på lår och höft lixom exploderat efter jag började med antihormoner, less på att jag ökar en storlek i månaden kring höfter och lår trots att jag äter bra och motionerar, less på att hålla på att trixa med medicin för sköldkörtel, less på att hormonerna i kroppen verkar leva ett eget liv… eller dom kanske inte lever alls?

LESS är ordet! Inte deprimerad utan bara trött på skitkroppen.

Googlade halva kvällen på ”uppehåll Tamoxifen” och hittade undersökningar som visar att det inte är en dum idé… efter 5 år. Då kan man göra uppehåll i någon månad per år och sedan gå på det igen 😦

4 år till alltså. ORKA!!!

Varför blev livet efter C så här? Är det inte nu det skulle blivit bra och jag hade lallat omkring tacksam för att vara frisk istället för att fylla min dosett en gång i veckan.

Just nu känns det så meningslöst att ha genomgått alla behandlingar. För vad lixom?

 

Publicerad i Hypotyreos, Kroppen, Tamoxifen

Förlåt Tamoxifen!

liothyronin_170

Förlåt Tamoxifen för att jag beskyllt min galna ledstelhet och 95 åriga kropp på dig. Jag visste inte bättre! Jag utgick från att det var bristen på östrogen som var boven när det istället visade sig vara brist på T3 som var anledningen.

Förlåt. Det är ok nu och jag ska äta dig utan att knota varje dag.


 

Skillnaden nu efter bara 6 dagar (!) med 10 mikrogram liothyronin/dag (mot min hypothyreos) är som natt och dag. Inte så att jag rör mig som en gasell direkt men det har jag ju aldrig gjort… men den där känslan jag haft av stelhet när jag linkat upp från sängen om mornarna eller efter att ha suttit på en stol ett tag är som bortblåst och värken under fotsulorna och känslan av att fötterna är runda och brinner undertill är oxå borta.

https://skoldkortelforbundet.se/battre-vard/kombinationsbehandling-med-t3/

Känner mig som jag fått en ny kropp!

snapchat-6236338411158427877031939135.jpg

Brain fog and mood on T3

Some people report improvements in mood and concentration while on T3.

Linda started taking a small dose of Cytomel: “The first day I noticed the brain fog lifted and I was able to make decisions and pay attention again. Within a couple of days, I had less joint pain and more muscle strength. My sleep improved. After six weeks, I reported to the doctor that on the 1-10 scale, I was about a 12! Mood swings were gone, too. I strongly recommend trying T3 to feel ‘normal’ again!”

https://www.healthcentral.com/slideshow/thyroid-patients-and-t3#slide=13

https://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/hypothyroidism/expert-answers/hypothyroidism/faq-20057789

Publicerad i Hurra!, Hypotyreos

Hypotyreos

snapchat-565017338847074649925108816.jpgimg_20181207_0910154004701040130167337.jpg

Glad och nöjd lämnade jag den bästa läkare jag haft. Eftersom hypotyreos är en kronisk sjukdom tillåter inte min sjukvårdsförsäkring att jag besöker honom mer nu när min dos är fastställd. Synd för han har faktiskt lyssnat på mig vilket är mer än vad jag kan säga om läkare jag träffat på Vårdcentraler genom åren.

Jag berättade att jag varit en olydig patient som höjt dosen för två månader sedan eftersom jag inte mådde bra. Den nya dosen verkar fungera perfekt för mig. Däremot skulle jag vara observant på darringar och diarréer för det är ett tecken på för hög dos och då skulle jag sänka.

Min tanke är att ta prover privat (det är så jag jobbar med min kropp) det kostar 445 kronor och det är det värt för att slippa en stressad, ointresserad läkare på VC…

https://werlabs.se/blodprov/kvinna/lilla-skoldkorteltestet/

Min läkare tyckte att det var en bra idé han med.

Om ett år är medicinen slut och då måste jag ändå uppsöka en läkare men det är ett senare problem.

Han sa att min kropp nog är i oordning med tanke på att jag äter antihormoner men det var ju ingen nyhet direkt. OAT axeln (sambandet  bl.a. mellan binjurar, sköldkörtel och äggstockar) är välkänd för mig. Jag har ett hormonkaos i kroppen!

Men som sagt, vad gäller hypon så mår jag bra nu och märker inte ens av den men jag har jobbat för att bli bra och inte bara förlitat mig på Levaxin. Inget gluten sedan i somras – vilket är det första man ska undvika när man har Hashimoto och nu har jag även uteslutit socker helt. Inget större besvär och jag äter gott och mycket. Win-Win!

Going off gluten is the first step with Hashimoto’s

Studies, clinical observation, and patient stories make a very strong case for the benefits of going gluten-free to better manage your Hashimoto’s hypothyroidism symptoms.

A number of studies for several countries show a link between Hashimoto’s and gluten. This is because the protein structure of gluten closely resembles that of thyroid tissue. When your immune system reacts to gluten, it may start erroneously reacting to thyroid tissue as well. This will cause the immune system to attack and destroy thyroid tissue in a case of mistaken identity.

Studies also show patients improve on a strict gluten-free diet. One study showed as many as 71 percent of subjects resolved their hypothyroid symptoms after following a strict gluten-free diet for one year.

Publicerad i Hypotyreos, Klimakteriet, Kost, Kroppen, Tamoxifen, Vikt

Vikten, både ytligt och hälsomässigt

img_20181109_0626208212431571186007683.jpg

Jag hittade en antydan till midja i spegeln idag och jag ser inte längre ut som om jag är gravid i 6:e månaden om man ser mig från sidan. Såna små saker gläder mig även om det är ytligt. Fast vikten är inte bara ytlig. Jag är kvinna och i klimakteriet och ökat kroppsfett ger större risk för återfall.

Jag höll själva vikten på vågen rätt så hyfsat under behandlingarna även om det handlade om att jag ökade i fettvikt och minskade i muskelvikt vilket är illa nog men efter att jag började äta Tamoxifen så exploderade vikten. Precis som jag alltid påverkats av hormonspiral, hormonsprutor eller p-piller genom tiderna och detta trots att ”studier visar bla bla bla att Tamoxifen/hormonpreparat inte orsakar viktuppgång bla bla” Det har aldrig stämt på mig.

Jag började kostregga redan i mars, testat viktväktarna och gick upp i vikt… testade att vara restriktiv med kalorier fram tills för 14 dagar sedan vilket inte gett några resultat mer än att jag varit sugen på sötsaker hela tiden. Nu är jag inte en sån där som fuskar heller – har jag bestämt mig så kör jag mitt race utan att titta åt sidorna. Så inget fusk men inget fungerade, varken kalorirestriktioner, promenader eller träning vilket kändes rätt så svart och jag känner att jag inte behövde mer svart i livet just nu.

Till saken hör att hypotyreos inte på något sätt gör att det är lättare att gå ner i vikt…

Så för 14 dagar sedan la jag om kosten till en ketogen kost. Typ 180 graders skillnad mot för hur jag ätit tidigare (massor med rotfrukter, sädesslag och lite fett) och det verkar funka. Även om man tappar mycket vätska (2-3 kilo) när glykogenlagren töms första veckan så kan jag se att det händer saker, att kläderna sitter lösare och framför allt att magen inte putar ut. Jag känner mig lättare i kroppen!

Så mitt mål varje dag är att äta: 61 g protein (inte att förväxla med tex 61 g kyckling utan själva proteininnehållet i maten), 20 g kolhydrater och 151 g fett.

Om man äter LCHF brukar man äta beskärda delar av mejeriprodukter medan man i en ketogen diet undviker mjölkproteinet bortsett från att man kan äta lite ost. Lite knepigt är det eftersom jag inte ätit kött sedan 2013 men jag har börjat med att lägga till lite kravmärkt kyckling i maten. Mängderna protein är så små att min miljöpåverkan genom att äta kött blir blygsam.

46647994-keto-carta-pirámide-de-los-alimentos-infografía-nutrición-y-la-dieta-ilustración-del-vector-.jpg

Det här ska bli lite intressant i Hongkong nästa vecka för vad äter kineser? Nudlar? Dumplings? Ris? Söta såser som man friterat i?…

Ibland måste man helt enkelt våga prova en annan väg och ge det en chans. Funkar det inte så är det ju bara att sluta.

Publicerad i Efter C, Hypotyreos, Klimakteriet, Kroppen, Rehab efter C, Sömn, Tamoxifen, Vikt

Att röra sig

Livet efter BC handlar för min del om att försöka göra något åt stelheten. Det blir lite tveeggat för om jag inte rör mig så blir jag stel och rör jag mig så blir jag stel… fast på ett annat sätt. Rumpan bak hur än jag gör…

Målet är att gå minst 60000 steg i veckan. Eftersom jag har ett stillasittande arbete så innebär det promenader och på senare tid har jag bytt ut en del buss och tunnelbaneåkande mot promenader. En dag i veckan har jag bestämt mig för att ha som en fridag, att jag inte behöver gå 10000 steg – om jag inte vill.

Tis, ons och torsdagar har jag bassängträning just nu. De två sista gångerna gör jag som rehab och när jag bedöms som tillräckligt ”frisk” så kommer jag inte att få gå kvar.

Måndagar och fredagar kör jag en lätt styrketräning i ca 35 minuter. Har fortfarande problem med min frozen shoulder så jag får anpassa rörelserna efter det och jag har lärt mig att för tung träning ger effekter på kroppen i så många dagar att jag inte kan träna alls förrän det är över. Så det blir lättare vikter och fler repetitioner för det är vad min kropp kan hantera.

På söndagar kör jag 30 minuter yin yoga hemma för avslappningens skull

 

Jag försöker även att komma i säng till 22 varje dag för att hinna sova 8 timmar per natt. Kan bli lite senare på helgen, kanske 23 om jag är wild&crazy 😀

Vikten händer det INGENTING med så jag skyller det på hypon.  Jag tycker att jag gör mitt bästa och faktiskt att jag kände mig lite glad i morse när jag promenerade från Gullmarsplan över Skanstullsbron på väg mot Rosendalssjukhus. Det var ett tag sedan jag kände mig glad. Så där glad för ingenting. Så där glad som jag brukade vara innan jag började med Tamoxifen. Bara glad. Glad med en livsplan.

Publicerad i Efter C, Hypotyreos

Hypotyreos efter bröstcancer

Jag är glad att jag var envis, att jag kände att något var fel för ingen trodde på mig förrän jag kunde visa pappret med helt galet urusla sköldkörtelvärden. Jag fick ta och bekosta provprovet själv… Då först fick jag hjälp. Innan hette det att det var symptom från antihormonerna. Det kunde ha varit så men jag önskar att sjukvården beställt ett enkelt blodprov för då hade jag fått svaret mycket snabbare.

Almost 1 in 4 women with breast cancer reported having a thyroid problem as compared to 1 in 10 in the general population. Hypothyroidism was the most common thyroid problem in these women and two out of three hypothyroid women were diagnosed with their hypothyroidism after being treated for breast cancer. There was a slight increase in hypothyroidism in patients treated with radiation therapy.

What are the implications of this study? 
This study suggests that women with breast cancer should have thyroid tests checked and be evaluated for hypothyroidism periodically after their treatment.

https://www.thyroid.org/patient-thyroid-information/ct-for-patients/vol-2-issue-1/vol-2-issue-1-p-6/

Så känner du dig trött efter behandlingen så behöver det inte vara en biverkning från cellgifter/strålning eller antihormoner (det kan vara det) utan det kan ha med sköldkörteln att göra och det visar sig genom ett enkelt blodprov. Be din läkare att kolla. Har du ett bra sköldkörtelvärde så är det ju bara bra och ingen skada skedd a att ha tagit ett rör blod.

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Klimakteriet, Tamoxifen

Jag är ju inte ung iallafall

Tänkte på gruppen ”unga” som får cancer. Till dem räknas de som är 16-30 år. 

Jag tänker ofta på hur nonchalant behandlade de blir i vården och hur sent de ofta får hjälp och hur fel det blir med tanke på att deras cancer ofta är mer aggressiv. Där måste sjukvården verkligen kamma sig. Så här kan vi inte ha det!

”Men jag var ung och visste inte hur jag skulle bete mig, så självklart trodde jag på vad läkarna sa. Det finns inget som jag ångrar lika mycket idag. Trots läkarnas lugnande ord så bestämde jag mig för att operera bort knölen. Min mamma sa till mig att en sådan där konstig knöl skulle jag inte ha kvar. Eftersom det inte var en akut operation hamnade jag i den vanliga sjukvårdskön. Ett år senare fick jag en tid. Då hade min cancer spridit sig till lymfkörtlarna och lungorna.”

https://www.amelia.se/halsa/anna-pehrsson-idag-har-jag-obotlig-cancer/

Tänker ofta på det när jag ser alla unga flickor med deras långa fina hår, att det finns ett liv som skallig och sedan som dödstrött med eller utan bröst och jag hoppas att det aldrig drabbar dem.

Sånt funderar jag på idag efter att ha drabbats av min första förkylning sedan november 2016. Jag känner mig mer sjuk nu än under behandlingen. Manlig förkylning typ…

Jag undrar även över kroppen och tröttheten. Vad som är vad. Om det är en cancerbaksmälla eller biverkningar av Tamoxifen? Eller kanske symptom på hypotyreos? Fast egentligen spelar det ingen roll vad det är för det är. Hela tiden. Det syns och det känns. Jag känner inte längre igen mig själv och den person jag blev efter C. På gott och ont. Men jag lever och jag får väl börja där.

Statistik Bröstcancer 2016. Kvinnor
Antal diagnostiserade fall  8 923
Antal diagnostiserade personer  7 558
Andel av alla cancerfall %  29,2
Antal fall per 100 000  180,2
Relativ 5-årsöverlevnad % 92
Relativ 10-årsöverlevnad %  86,1
Antal dödsfall  1 391

https://static-files.cancerfonden.se/NY_Cancer%20i%20siffror%202018.pdf

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Tamoxifen, Vikt

Hur mår jag?

Jo tack. Vad gäller efterverkningar av bröstcancer så mår jag bra. Det beror på hur mycket jag känner efter.

Min högra arm (den sidan jag är opererad på) har varit svullen och lite öm med stickande känsla under dessa varma dagar men det är inte så konstigt egentligen. Och jag är lite svullen i armhålan och det stramar lite på vänster sida av de opererade bröstet men annars mår jag bra. Ur det perspektivet. Jag har ätit Tamoxifen i dryga fem månader och jag måste säga att biverkningarna – trots allt jag läste och var beredd på – är blygsamma. Någon enstaka vallning men helt överkomligt för en 53 åring.

Läste förresten om vallningar idag, intressant för oss som inte kan ta östrogen

https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=7002026

Rent psykiskt så mår jag toppen. Jag tänker sällan på att jag haft cancer och att jag kan få återfall eller metastaser. Det är som det är med det. Känns som om alla behandlingar jag gick igenom tidigare är något som hände i ett annat liv.

Om två veckor ska jag på årskontroll och det bekymrar mig inte ett dugg. Jag äger mina tankar! Å andra sidan var jag inte speciellt oroad under behandlingen heller så varför skulle jag vara det nu?

Det jag däremot har problem med är min underaktiva sköldkörtel. Att ställa in medicin för den verkar inte helt enkelt. Men jag är tacksam över att ledsmärtan försvann när jag började med Levaxin. Jag var så säker på att det var en biverkning från Tamoxifen. Tog en vecka så var det borta.

Vikten är dock ett problem. Klarade mig hyfsat under behandlingarna så jag utgår från att det är sköldkörteln som ställt till det. Jag väger nog en 13-15 kilo mer än jag gjorde förra året den här tiden fast jag äter nyttigt och inte speciellt mycket. Jajajaja, var sak har sin tid och jag har köpt större byxor 😀

Livet är bra! Inte som förr men bra. Och jag saknar inte livet från förr. Bara de ytliga sakerna så det kan jag leva med.