Publicerad i Behandlingar, Biverkningar, Efter C, Hypotyreos, Jävla skit, Klimakteriet, Kroppen, Strålning, Tamoxifen, Vikt

Behandlingar och vikt…

Efter midsommar 2017 vägde jag 71.1 kilo. Liiiite väl tilltaget för att vara knappt en tvärhand hög (typ 163) men jag hade slutat röka i januari 2017 och lagt på mig kilo efter kilo. Kanske var det även en kombination av trevliga vinkvällar och god mat. Det kan ha med det att göra. Det kan ha mycket med det att göra. Jag gillar vin och god mat.

Så började behandlingarna och folk varnade för att jag kunde minsta matlusten – bah! Det var inte ens kortisonet som gjorde mig hungrig utan jag åt för att jag gillar att äta. Mitt i mina cellgiftsbehandlingar vägde jag 74, 75, 76 osv… ni fattar och efter strålningsbehandlingen fick jag hypothyreos och ämnesomsättningen lixom stannade av och det tog tid att få ordning på medicineringen. Under tiden hann jag gå upp ännu mer i vikt.

Under tiden drabbade klimakteriet av antihormonerna jag fick käka och som jag ska äta i 7 år till… och helt plötslig hade jag mage, ryggfett och låren bara svällde och svällde. Min nya kropp kändes inte alls som jag. Jag köpte större och större kläder och sedan passade inte ens dom fast det tror jag har mest med det minskade avståndet till kylskåpet att göra under corona eftersom jag numera jobbar hemifrån de flesta dagarna.

Men… klimakteriebesvären försvann. Idag märker jag inget av det men vem vet, det kanske lurar runt hörnet?

Jag har tagit itu med min vikt och ligger lägre nu än när jag drabbades av cancern midsommar 2017. Det tar sig! Det går åt rätt håll. Inte riktigt klart än men om ca 3 kilo till är jag nöjd.

Det gör inte ont någonstans i kroppen heller utan jag känner mig nästan som innan allt drabbade. Det har tagit tid att hitta tillbaka till det egna jaget. Till den jag vill vara. Den jag är.

Publicerad i Behandlingar, Efter C, Hurra!, Tamoxifen, Zometa

Äntligen!

Vi pratade lite om Tamoxifen. Jag slutade rätt så snart att ta full dos av Tamoxifen eftersom jag blev stel som en pinne av det. Har ätit 3 tabletter i veckan men senaste veckorna utökat till 4 utan att få någon negativ effekt av det. Med tanke på att kvinnor, oavsett om de väger 50 eller 150 ska ta samma dos så utgår jag från att det är rejält tilltaget så mina nuvarande 80mg i veckan istället för 140 känns som en bra avvägning. Jag tycker att sjukvården borde föreslå det för kvinnor som står i valet och kvalet att sluta. Att det finns andra alternativ. Hellre en mindre dos än ingen alls!

Nu ska jag inte tillbaka förrän i mitten av augusti och då blir det fyraårskontroll. Har varit lite orolig för att jag ska bli överlämnad till offentlig vård efter femårskontrollen men så var det inte. Det lär däremot hända när jag inte längre har en privat sjukvårdsförsäkring. Måste kolla hur länge jag får ha den. Iaf tio år till? 😳

Det är alltid lika kul (!) att träffa min kontaktsköterska. Fantastisk människa. Älska Christinakliniken ❤️

Sista droppet avklarat!

Publicerad i Efter C, Läkarbesök, Tamoxifen

Läget under kontroll

Treårskontrollen gick bra. Onken hittade inget. Inget på mammografin heller och jag bad om ett kompletterande ultraljud och det var bra det med. Så det var bra. Däremot måste jag beställa tid hos Gyn eftersom jag haft blödningar ett tag. Det är inte bra. Det kan vara något som Tamoxifen är skyldig till eftersom det ökar risken för livmodercancer och onken tyckte att jag skulle kolla upp det och sedan ska vi ta ställning till om jag ska fortsätta med tamoxifen eller inte.

Men ingen bröstcancer och ingen spridning som syns i bröst eller armhålor. Ska jag vara krass så innebär det inte att allt är ok. Det kan ju finnas en spridning som sitter på annat ställe. Sån är jag. Men det är inget som oroar mig. Jag känner mig frisk alltså är jag frisk.

Publicerad i Tamoxifen

Tamoxifen del 143 typ…

Jag har käkat 5mg/dag ett tag nu och det verkar funka bra men det är ändå bara 35mg/vecka istället för 140mg. 1/4 dels dos. Så jag ökade lite för två veckor sedan och idag kände jag mig stark och la i 60mg i veckans dosett.

Jag vet, sedan första omgången, att det tar ett tag innan biverkningarna dyker upp…

Men jag chansar lite. Börjar jag känna av det så backar jag igen.

Jag har iaf inga blödningar och inga andra klimakteriebesvär alls. Det känns helt ok.

Publicerad i Biverkningar, Tamoxifen

Förra året…

Förra året tänkte jag att människor som väljer bort antihormoner måste vara galna. Klart att man måste äta det som gör att risken för återfall minskar. Vad var det för knasbollar som inte fattade hur bra det är? Jag var superkaxig och höll fast vid den åsikten till i våras efter att ha ätit Tamoxifen under ett år och sett hur det påverkade mig.

JAG BLIR GALEN AV TABLETTERNA, BOKSTAVLIGT TALAT!

Att jag fick ledvärk och kände mig som en 85-åring med artros kunde jag leva med men den mentala biten… Helt plötsligt förstod jag Michel Douglas i Falling Down. Det kändes, varje dag, som om jag inte skulle ha några som helst problem att skjuta med maskingevär i butiker, på kontoret eller på trottoaren. Min chef sa att jag aldrig kommer att få ett medlemsskap i den skytteklubb som han är ordförande i… När jag inte kände det som om jag ville döda folk så kände jag ingenting. Absolut tomhet, som om inget  – utom totalt raseri – kunde kännas och det är det som gör att jag känner ett motstånd mot de antidepressiva som rekommenderas vid behandling med antihormoner. Antihormoner trubbar av och jag vill inte bli mer avtrubbad men jag kanske behöver tänka om innan jag hamnar i fängelse?

Många kvinnor med pågående antihormonell behandling ger uttryck för olika grad av nedstämdhet, avsaknad av lust och glädje i tillvaron, fysisk och psykisk trötthet samt energilöshet. De kan besväras av närmast konstanta sömnbesvär orsakade av nattliga svettningar och vallningar. De kan även ge uttryck för en ständig inre oroskänsla. De kognitiva besvären visar sig i form av nedsatt förmåga att hantera vardagliga stressfyllda situationer, sänkt simultanförmåga och försämrat arbets- och närminne. Detta kan leda till, förutom sviktande självkänsla och skuldkänslor, oro för demensutveckling. Behandling med SSRI-preparat leder till en påtaglig förbättring av livskvalitet och av många av de ovan beskrivna besvären

https://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temaartikel/2017/02/Biverkningar-vid-antihormonell-behandling-paverkar-foljsamhet/

Så den 17 juli var första dagen utan Tamoxifen och det tog några veckor innan livsglädjen återvände, skrattet, lusten att göra saker och en minskad lust att döda mina medmänniskor. Idag känner jag mig helt normal. Normal fast fetare.

Vid ER-positiv bröstcancer måste risken för återfall på lång sikt (10–20 år) beaktas när diskussionen om adjuvant behandling förs med patienten (495-497). Man kan notera att 20-årsrisken för återfall för patienter som erhållit fem års adjuvant endokrin behandling ändå är synnerligen påtaglig, på basen av en analys av nästan 63 000 randomiserade patienter (497). För en patient med en T1-cancer utan lymfkörtelmetastaser, högt differentierad, har man en 10 % risk för fjärråterfall. För större cancrar med flera lymfkörtelmetastaser är fjärråterfallsrisken kring 50 %. Detta är alltså viktig information; diskutera med patienter om nytta/risk av förlängd endokrin behandling till totalt 10-års behandling i ljuset av risken av fjärråterfall trots fem års endokrin behandling.

https://www.cancercentrum.se/samverkan/cancerdiagnoser/brost/vardprogram/gallande-vardprogram/15.-adjuvant-medicinsk-behandling-med-direkt-endokrint-verkande-mediciner

Så hur gör man? Ökar risken men är levande under tiden? Minskar risken och har ett skitliv i 8 år till…  F.ö känner jag en tjej som fick ny cancer i andra bröstet trots att hon åt Tamoxifen.

Var tvungen att skjuta fram tiden hos onken till 2 september men jag ska ta upp det då och jag antar att jag kommer att få höra att det är så det är… bla bla bla… för min Onk har sagt att hans uppgift är att se till att jag tar mina antihormoner. Punkt.

Publicerad i Biverkningar, Kroppen, Tamoxifen

Tre veckor utan Tamoxifen

Livslusten är tillbaka och lederna mindre stela. Say no more…

Däremot så fick jag en lite mindre blödning i helgen och det har jag inte haft sedan augusti 2017. Jajajaja. Ändrade tiden hos onken för två årskontrollen eftersom det kör ihop sig lite med mitt projekt men jag ska ta ur med medicinen då. 9 år till av usel livskvalitet genom medicinering men en 47% minskning av återfallsrisken eller att leva så länge jag nu lever utan Tamoxifen?

Publicerad i Biverkningar, Efter C, Tamoxifen

En vecka senare…

Jag skulle ljuga om jag sa att en vecka UTAN Tamoxifen förändrat mitt liv för det har det inte gjort. Jag är fortfarande stel som en pinne (vad trodde jag skulle hända?) i kroppen men det som hänt är att jag svettas mer. Tack för den… Det är inte bara det att det är varmare ute utan mina vallningar kommer typ 10 gånger om dagen istället för en enstaka gång på kvällen. Det talar för en fortsatt användning av tabletterna.

Det som däremot hänt, som är positivt, är att min skalle är så mycket klarare. Jag känner mig inte alls dement längre och jag känner lust att göra saker, uppleva saker och nedstämdheten hänger inte som ett tungt moln över mig. Det är en betydlig skillnad. Kanske för att jag vill att det ska vara så? Jag vet inte. Min enda referens är min känsla.

Men helt plötsligt började jag se fram emot saker och jag kan se utanför mig grå tillvaro. Så pass att jag igår struntade i att jag är fet och stel och åkte istället in till en salong på Norrmalm och köpte löshår som ska sättas i imorgon. De ni! Lite extensions tillsammans med den sidecut jag har och som jag faktisk gillar. Jag har ingen aning om hur det kommer att se ut och tjejen i kassan sa flera gånger att håret inte är samma som mitt men det ser jag inte som ett problem. När man får grått hår naturligt så är det ofta olika färg i botten mot för i topparna. Jag tyckte att det var likt mitt eget hår och lite silverschampo på det så blir det nog bra.

https://salongfairwithhair.com/

Jajaja, blir det hemskt får jag ta bort det. Kan ju inte påstå att mina frisörkostnader varit så omfattande sedan jag fick C…

Så ser livet ut en vecka efter Tamoxifen.

Publicerad i Tamoxifen

Tamoxifen

Nu har jag inte tagit Taxoxifen sedan i onsdags och det har självklart inte hänt så mycket. Halveringstiden för preparatet är uppemot två veckor men jag känner mig mycket klarare i huvudet. Det kan ju iofs vara för att jag vet att jag slutat med tabletterna.

Och jag svettas mer. Å andra sidan är det varmt ute men jag brukar inte ha svettningar på mornarna och det har jag nu.

Jag har ingen större ångest över att jag gör ett uppehåll och kommer troligtvis att börja igen efter mitt möte med onken i slutet av augusti.

Publicerad i Efter C, Tamoxifen

I början…

I början av min behandling läste jag om människor som slutat med Tamoxifen och tänkte att dom kan fan inte vara kloka. Kanske inte skulle ha uttalat mig innan jag själv ätit tabletterna i 18 månader… Nu förstår jag precis. Jag förstår tvekan mellan vikten av att fortsätta och känslan av tappad livskvalitet. Jag kan ärligt säga att mina krämpor (ledsmärta, vikt, vallningar) inte är så svåra, det är inte det – det är livets meningslöshet som drabbat. Vän av ordning kan tro att det handlar om att verkligheten kommer ikapp efter behandling men det finns med som biverkning ”nedstämdhet”

Det är inte så att jag går omkring och känner mig deprimerad problemet är mer att jag känner ingenting alls om något. Saker bara är. Livet handlar om att sova, jobba, äta, sova, jobba, äta. Livet har blivit ett robotliv utan vidare mening. Jag tränar för att få mindre ledvärk. Förr tränade jag för att det var roligt men nu gör jag det för att jag måste och tycker inte att det är kul alls. Jag älskade att pyssla med mat – det har varit mitt intresse i många år – men nu trycker jag bara in saker i munnen för att stilla en aldrig sinande hungerskänsla. Och människor… jag som förr tyckte det var roligt att lyssna och prata med människor tycker numera att dom bara är störande objekt i min gråa tillvaro. Och jag känner mig avundsjuk och missunnsam när jag ser hur roligt andra har det. Sån har jag aldrig varit förr och sån vill jag inte vara.

Så jag tog ett beslut igår och tog ur alla Tamoxifen ur min dosett. Jag gör ett uppehåll tills jag ska träffa onken den 26 augusti för 2 års kontroll för då kan jag känna vad som är biverkningar av Tamoxifen och vad som är besvär jag skulle ha haft iallafall med tanke på sjunkande östrogennivåer. Har jag samma besvär om en månad och livet känns lika aptrist så kan jag fortsätta äta tabletterna eller testa en ny sort och se om det hjälper.

Det är mitt beslut och jag känner mig inte orolig för att få återfall. Får jag det så får jag det och då får jag brottas med ev tankar då. I framtiden. För som jag mår nu så finns ingen vettig framtid.